Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Hybridmöten: Därför borde vi sluta med dem

Hybridmöten är en oduglig mötesform som försämrar möjligheterna att fatta beslut, nå konsensus eller förmedla information. Det menar KTH-forskaren Jens Edlund.
– Det blir mycket sämre förutsättningar, säger han.
Oscar Broström Publicerad 17 november 2021, kl 10:16
Pontus Lundahl/TT.
Videomöte mellan Kung Carl Gustaf och representanter från Svenskt näringsliv, från 2020. De flesta i bilden har egen kamera, förutom mötesdeltagarna i vänstra hörnet. Pontus Lundahl/TT.

Jobbmöten där kolleger sitter utspridda – en grupp i ett sammanträdesrum, en annan grupp i ett annat och en stor del som jobbar hemifrån – har blivit ett vanligt inslag på många arbetsplatser.

Men den mötesformen, det så kallade hybridmötet, fungerar dåligt. Det menar i alla fall Jens Edlund, lektor vid avdelningen Tal, musik och hörsel vid Kungliga Tekniska Högskolan, som i flera decennier forskat kring hur människor gör när de pratar med varandra, fysiskt eller med tekniska hjälpmedel.

Enligt honom förvärrar hybridmöten vanliga mötesproblem, till exempel exkludering och samarbetssvårigheter.

– Hybridmöten förstärker det som inte är bra för att uppnå vanliga professionella mötesmål: uppnå konsensus, fatta beslut eller förmedla information, säger han.

Ingen teknisk fråga

Under och efter pandemin har många arbetsplatser investerat i dyr teknik, för att få så bra bild- och ljudkvalitet som möjligt när de har videomöten.

Men Jens Edlund menar att problemet med hybridmöten ”inte är en teknikfråga”. Enligt honom fungerar hybridmötet illa på grund av den gruppdynamik som uppstår när några personer sitter tillsammans, samtidigt som övriga gruppen är separerad.

– Det är ett välkänt fenomen att när människor möts i grupp favoriserar de den egna gruppen. Det är naturligt att hålla med sitt egna lag. I hybridmöten skapar du enormt bra förutsättningar för ”vi och dom”-känslor. Du får helt olika fysiska förutsättningar att kommunicera inom gruppen och mellan grupper.

Är det bättre att mötet är helt digitalt, så att alla har en egen skärm?

– Jag skulle säga starkt ja på den frågan. Jag skulle föreslå att de arbetsplatser som kan försöker lösa det så. Här gör vi så att alla sitter på sina rum och tar mötena. Det gjorde vi även innan pandemin.

Vad är din egen erfarenhet av hybridmöten?

– Jag tycker att det är väldigt svårt när det sitter mer än en person på en kamera. Jag tycker att det är svårt att få en bra kontakt ned någon utav dem. Det känns tydligt att de är en grupp som inte tillhör den övriga gruppen, som sitter en per kamera.

Jens Edlund vill nu fördjupa forskningen kring distansmöten och håller för närvarande på med en pilotstudie för att vidare kunna utvärdera hur väl de fungerar.

Läs mer: Hybridkontor – så får ni det att funka

Arbetsmiljö

Martin var nära att dö – nu hjälper han andra

Att anställda använder droger blir allt vanligare. Martin Sjöberg skötte sitt jobb, men jagade hela tiden nästa rus. I dag hjälper hans företag arbetsgivare att rädda liv.
Lina Björk Publicerad 6 februari 2023, kl 06:00
Vd Sara Linderoth och en av grundarna Martin Sjöberg
Vd Sara Linderoth och Martin Sjöberg arbetar på ett företag som hjälper chefer och HR att ta sig an anställda som sitter fast i olika typer av beroenden Foto: Åke Ericsson

Den hände att Martin Sjöberg somnade med huvudet på tangentbordet. Inget konstigt med det tyckte kollegorna – han satt ju kvar på kontoret länge om kvällarna, jobbade hårt. Dessutom hade han ju det där magsåret som aldrig ville ge med sig och flickvännen som inte verkade klok. Bäst att låta honom sova.

Egentligen har han varit alkoholist så länge han kan minnas. Kanske till och med innan han testat den första klunken. Men när vätskan rann ned för strupen blommade sjukdomen ut i sin fulla potential. Det som förut kändes hopplöst och obegripligt fick ett sammanhang och livet blev mjukare och mer begripligt.

– Det var nästan en religiös upplevelse. Jag fick en belöning och samhörighet som jag aldrig känt förut, säger han.

Martin Sjöberg
Martin Sjöberg Foto: Åke Ericsson

Alkoholen adderades med kokain för att skärpa till sig och heroin för att tända av från kokainet. Med en universitetsexamen i ekonomi/organisation gav han sig ut i Europa för att starta arbetslivet. En traineeplats på ett stort företag blev första anhalt, sedan vidare till nästa. Hela tiden fanns missbruket som en ryggsäck som blev tyngre och tyngre.

– Jag skötte mitt jobb, men hela dagen var en transportsträcka mot nästa rus. Så kollegor måste ha märkt att jag var oberäknelig, rastlös och ibland gråtmild.

 

Gick på intervju efter tre flaskor vin

Vid ett tillfälle sökte Martin Sjöberg jobb på ett företag som sysslade med chefsrekrytering. Han hade inte druckit på fem dagar eftersom intervjun var viktig. Men på förmiddagen bestämde han sig för att ta ett glas vin för att slappna av. Sedan tog han ett till, och ett till.

När tredje flaskan hade avslutats borstade han tänderna och tog en halstablett för att andedräkten inte skulle avslöja honom. Sedan sprutade han på parfym och gick i väg.

Han fick jobbet.

– Jag hade en plan att jag inte skulle använda en massa superlativ eller yviga gester. Sedan höll jag mig i dörrposten för att inte ta snedsteg. Ingen märkte något.

Och skulle någon fatta misstankar lade Martin ut dimridåer. Operationer som varit besvärliga, bekanta som gått bort, långväga vänner som kom på besök och krävde hans närvaro. Ett nät och lögner som krävde både energi och påhittighet.

Chefer noterade visserligen hans trötta ansikte, men även hårt arbete sätter sina spår. Och beroendesjukdom är bra på att imitera andra symptom.

– Stress, ångest, depression kunde lika gärna vara utbrändhet eller något annat. Därför tar det också väldigt lång tid innan man ställer rätt diagnos för den som är sjuk.


Nykter i 20 år

Till slut höll Martin Sjöberg på att dö. Inte en gång utan flera. Han körde upp på land med en båt i skärgården, var en hårsmån från att hamna i vattnet med bilen vid Lidingöbron och blev hotad med pistol när han skulle köpa droger. Och så tog han överdoser.

Några vänner lurade med honom till en öppenvårdsmottagning. Det var inte första gången han var där, men första gången han kunde identifiera sig med de andra deltagarna. De var också unga, såg välfungerande ut, hade familjer och välsittande kostymer.

– Kanske var jag inte ett missförstått geni trots allt. Kanske var alla runtomkring mig inte idioter. Kanske var det till och med så att jag var en missbrukare.

Sedan 11 september år 2 000 har Martin Sjöberg varit nykter. Under tiden som gått har han startat ett företag som specialiserat sig på alkohol- och drogproblem, spelberoende och medberoende på arbetsplatsen. Vd på det företaget, Ljung & Sjöberg, är Sarah Linderoth. Hon menar att det skett ett paradigmskifte kring synen på droger.

Vd Sara Linderoth
Sara Linderoth Foto: Åke Ericsson

– Attityden kring att ta droger har förändrats och det smusslas inte som förr. Hockeyfarsan, småbarnsmorsan, pensionären och studenten tar substanser för att sova, vakna, öka koncentrationen och släppa loss, säger hon.

Ljung & Sjöberg utbildar chefer om missbruk och utför också drogtester på arbetsplatserna. Praxis är att 25 procent på företag testas slumpvis. Av dem brukar ungefär fem procent ge utslag. Ibland stöter man på patrull, framför allt i fråga om integritet.

– Tidigare när vi samarbetade med en underleverantör som hade övervakade kissprov så var det ju ganska utsatt, men nu har vi salivprov så det är lättare. Jag förstår integritetsaspekten, samtidigt så dör anställda medan det diskuteras lösningar. Det viktigaste måste väl ändå vara att rädda liv, säger Sarah Linderoth.

"Det smusslas inte som förr"

Att testerna skulle ge mer effekt på arbetsplatser där man jobbar med säkerhet och fysiska maskiner ger hon inte mycket för.

– Många tjänstemän som jobbar på kontor är utsatta för exempelvis cyberattacker, där den mänskliga faktorn är det som gör att dataintrång kan genomföras. Dessutom kostar en missbrukande person väldigt mycket i alla branscher.

Enligt hennes erfarenhet brukar arbetsgivare hantera resultatet av testerna lite olika. Antingen ser man arbetsrättsligt på saken: Det är olagligt att ta och inneha droger, så anställningen avslutas.

Andra likställer drogerna med alkohol och rehabiliterar den anställda till viss del eller fullt ut, eller så tar man enbart rehabiliteringsansvaret om det är medarbetaren själv som berättat om sina problem.

– Alkohol- och drogproblem kostar arbetsgivaren väldigt mycket pengar i produktionsbortfall och sjukfrånvaro. Sedan tillkommer kanske ett medberoende bland kollegor som måste parera misstag och täcka upp. Lägger man därtill missriktade rehabiliteringsinsatser där symptomen lindras men problemet kvarstår, så är vi uppe i stora årliga summor.


Jobbet kan vara väg till tillfrisknande

Att lösa problemet med droger på arbetsplatserna kommer att ta tid, tror Sarah Linderoth. Det systematiska arbetsmiljöarbetet är en del, utbildning av chefer och HR-personal en annan. Samtidigt är jobbet en arena att utnyttja. För hos många som missbrukar är det den sista brickan i fasaden som fortfarande är intakt.

– Vi offrar familjen, pengar och anseende. Men jobbet håller vi fast i med näbbar och klor. Då kanske det är vägen till tillfrisknande.