Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Hjälporganisationer trotsar coronaviruset

De som jobbar inom landets många hjälporganisationer är vana att hantera kriser och stötta människor i nöd. Men coronavirusets framfart har ställt dem inför helt nya utmaningar.
Lina Björk Publicerad
Johan Bävman, Fredrik Stehn
Coronapandemin har gjort att Röda Korset fått styra om mycket av sitt arbete för att kunna göra nytta där de bäst behövs, enligt verksamhetsutvecklare Anders Sjöstrand. Föreningen Hela Människan har pausat all gruppverksamhet, men delar fortfarande ut matlådor. Johan Bävman, Fredrik Stehn

För fem år sedan bevittnade världen hur hundratusentals människor reste i överlastade gummibåtar på Medelhavet för att sedan, ofta till fots, fortsätta genom Europa. Det var scener som inte hade bevittnats sedan andra världskriget.

På Malmö Centralstation stod Anders Sjöstrand, verksamhetsutvecklare på Röda Korset, och såg hur tåg efter tåg rullade in med rädda och trötta människor. Sammanlagt sökte drygt 160 000 människor asyl i Sverige och många anställda och volontärer jobbade hårt med knapphändiga resurser.

– Vi var alltid två stycken på plats, från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Människor från hela världen kände igen vår logga – det ingav nog en slags trygghet. Eftersom sådant arbete aldrig riktigt tar slut handlar mycket för oss om att schemalägga och planera så att vi kan få återhämtning, säger Anders Sjöstrand.

Civilsamhället – ideella föreningar och hjälporganisationer – har en betydelsefull roll i att samla människor i orostider. Men covid-19 skiljer sig från andra händelser. Med ett virus som riskerar att spridas när personer träffas är det många verksamheter som har stängt ner, vilket påverkar både de anställda och den grupp föreningen är till för.

Enligt en undersökning från intresseorganisationen Forum uppger 96 procent av de tillfrågade föreningarna att deras aktiviteter påverkats av coronaviruset. Och sex av tio uppger att deras ekonomi har blivit sämre och att de är oroliga för hur de bidrag de har fått för sin verksamhet påverkas när de inte kan fullfölja aktiviteterna.

– Vi är i en omställningstid. Civilsamhället har mycket att bidra med och intresset för att engagera sig är stort, säger Patrik Schröder, ordförande för Forum.

– Samtidigt råder en försiktighet att inte sprida smitta vidare. Många av våra föreningar har dessutom volontärer som är över 70 år och då är det svårt att hålla igång. Vi måste också ta vårt ansvar kring människors hälsa.

Bland de anställda inom civilsamhället finns en oro både kring hur verksamheten ska hållas levande och kring farhågor att jobb kommer att försvinna, vilket skulle få stora konsekvenser. I en rapport från branschorganisationen Giva, räknar man i år med 475 miljoner kronor i minskade intäkter från allmänheten, näringslivet, organisationer och stiftelser. Det är en minskning med fem procent jämfört med föregående år. Man förutspår också att nedgången kan bli ännu större kommande år på grund av lågkonjunktur, börsfall och minskade utdelningar.

– För dem som jobbar med bössinsamlingar på stan är oron som störst, eftersom inga människor är ute. I sämre tider ligger det heller inte långt borta att ge mindre och då minskar resurserna för verksamheterna. Det får direkta konsekvenser för exempelvis Stadsmissionen som ger människor mat och tak över huvudet. Föreningar som är offentligt finansierade har det lättare då de kommer att kunna betala ut löner under året, säger Patrik Schröder.

En delvis offentligt finansierad verksamhet är Röda Korset. Till vardags ser de till att människor hamnar rätt på sjukhus och är samtalsstöd för oroliga patienter. Organisationen kan nu i coronatider komma att få utökade uppgifter, till exempel att avlasta sjukvården med hjälp i informationskampanjer och samordning.

– Det påminner om det jobb som vi gjorde under mässlingsinsatserna på Sahlgrenska 2018. Då avlastade volontärer sjukhuset genom att hänvisa patienter åt ett eller annat håll beroende på om de var vaccinerade eller inte, vilket gjorde att sjukhuspersonal inte behövde syssla med det. Men skulle sjukvården inte kunna garantera säkerheten vid smittspridning får vi ta ett kliv tillbaka och hitta andra sätt att hjälpa till, säger Anders Sjöstrand.

I gemenskap är en samverkan mellan Föreningen Ny gemenskap, Hela Människan i Stockholms län, Frälsningsarmén och ett antal församlingar, som arbetar tillsammans med socialt arbete för människor i utsatta livssituationer genom att erbjuda frukost, lunch och gemenskap.

I coronatider har gruppverksamheterna pausats, men då man är många arrangörer kunde man snabbt ställa om och dela ut frukost- och lunchpaket utomhus i stället.

Elisabeth Svedin är 68 år och har jobbat som volontär i 50 år på Ny gemenskap. Hon är inte rädd för att bli smittad, men vidtar de försiktighetsåtgärder som rekommenderas.

– På ett sätt har vår verksamhet alltid varit behovsstyrd och vi har fått ställa om beroende på vad som hänt runt om i världen. Men vi stänger inte igen utan tänker: hur löser vi det? I maj ska vi till exempel ha en konstgrupp – då får vi sitta ute i parken och hålla coronaavstånd, säger Elisabeth Svedin.


Anställda på Hela Människan gör i ordning pch packar matlådor. Bild: Fredrik Stehn

En annan kreativ lösning är att kören ”Gatans Röster” nu även har sina övningar digitalt.

– För många handlar körgemenskapen om att man kan hålla sig nykter, så det har varit viktigt att hålla igång, säger Anette Kyhlström, diakon på Hela Människan i Stockholms län och ledare för kören.

I Forums rapport svarar organisationerna att de ser ett tydligt bortfall av volontärer jämfört med tidigare. 73 procent uppger att färre volontärer deltar i deras verksamheter sedan coronavirusets utbrott. Samtidigt svarar en av fyra att behovet av volontärer är större nu än tidigare.

En frivilligorganisation som aldrig har haft svårt att hitta människor som vill hjälpa till är Blå Stjärnan, som är en förstärkningsresurs som tar hand om lantbrukets djur vid kriser och katastrofer. Nu kan det till exempel bli aktuellt om bönderna på en gård insjuknar och djuren står utan omvårdnad.

– Vi får mycket frågor från människor som undrar vad de ska göra med sina djur om de blir sjuka, säger Eva Ladberg, utbildningskonsulent på Blå Stjärnan.

– Överlag är våra medlemmar väldigt engagerade och dessutom kunniga inom smittskydd – samtidigt tar vi inga risker. Oavsett om det handlar om att vaccinera för mjältbrand eller hjälpa till med mjölkning i influensatider går hälsan först.

Majoriteten av Sveriges organisationer och föreningar är i behov av stödåtgärder för att kunna fortsätta med sin verksamhet. Det behövs dels ekonomiskt stöd, dels hjälp med omställningen till digitala arbetsformer. Möten mellan människor måste kunna fortsätta att ske, om än i andra former.

– Det man måste komma ihåg är att det finns enorma krafter i civilsamhället. Människor kan och vill hjälpa varandra. Vi ser att man är otroligt innovativa nu och hittar lösningar. Det råder ett tufft läge och det kommer att ta ett tag att ställa om, men vi kommer att nå dit, säger Patrik Schröder från Forum.

Läs mer:

Enkät med anställda på hjälporganisationer om oro över att bli smittade och vilka åtgärder de vidtagit för att undvika smittan.

Unionens utredare Shadé Jalali berättar om den nya situationen och vad man bör tänka på.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Anställda övervakas – utan att veta om det

Övervakas på jobbet i stor skala. 63 procent av cheferna kontrollerar anställda digitalt, men många saknar insyn i hur det går till. Det visar ett pågående forskningsprojekt.
David Österberg Publicerad 21 april 2026, kl 06:01
Webbkamera framför datorskärm med kod – symboliserar digital övervakning av anställda.
Digitala verktyg gör det möjligt för chefer att följa anställdas aktivitet i realtid. Forskning visar att många anställda inte känner till hur de övervakas på jobbet. Foto: Colourbox.

Jobbar du som tjänsteman? Då är sannolikheten stor att din chef använder digitala hjälpmedel för att övervaka dig. Just nu pågår ett treårigt forskningsprojekt om digital övervakning vid Linköpings universitet. Forskarna har samlat in enkätsvar från 1 000 chefer och 2 000 medarbetare. De första resultaten visar att det är vanligt att chefer övervakar sina medarbetare.

Daniel Lundqvist, forskare Linköpings universitet

– 63 procent av cheferna säger att de använder någon form av program för att övervaka sina medarbetare. 40 procent av medarbetarna känner till att de blir övervakade eller tror sig bli övervakade. Det finns med andra ord en tydlig diskrepans mellan vad cheferna gör och vilken uppfattning medarbetarna har av vad som görs, säger Daniel Lundqvist, biträdande professor vid Linköpings universitet och den som leder studien.

Vanligast: kontroll i Teams och andra system

Vanligast är det som Daniel Lundqvist kallar ”soft övervakning”. Det handlar om att cheferna exempelvis kollar om en medarbetare är inloggad i ett visst program eller står som ”tillgänglig” i Teams. Men det finns också mer avancerade program för övervakning. Mellan 20 och 25 procent av cheferna använder program som kan analysera hur medarbetarna uttrycker sig i chattar och vilka fraser de använder sig av. 

– Det finns också program som med hjälp av biometri kan läsa exempelvis koncentrations- och stressnivåer. Det är inte vanligt, men förekommer. Runt sju procent av cheferna svarar att de använder biometri. Under en procent av medarbetarna känner till att deras chefer gör det, säger Daniel Lundqvist.

Är det den tillgängliga tekniken som gör att chefer övervakar, eller behovet att övervaka?

– I chefsrollen finns ett kontrollbehov. Nu har tekniken nått så långt att det är otroligt lätt att genomföra kontrollen. Skulle vi ha gjort den här undersökningen innan pandemin tror jag inte alls att kontrollen hade varit lika utbredd. Chefsrollen förändrades när arbetsplatserna förändrades så att cheferna nu inte kan se sina medarbetare på samma sätt som tidigare.

Projektet avslutas nästa år

Forskarna ska nu analysera enkätsvaren och intervjua chefer och medarbetare. Forskningsprojektet heter WATCH och avslutas nästa år. Syftet är att undersöka hur digitala verktyg används för att få information om anställdas arbete och aktiviteter. Projektet ska också undersöka vilken betydelse användningen av sådana digitala verktyg kan ha för medarbetare och arbetsgrupper.

 

Så många övervakas på jobbet

  • 63 procent av cheferna övervakar sina medarbetare digitalt, men bara 40 procent av medarbetarna vet om det.
  • Många tjänstemän övervakas i jobbet utan att känna till det.
  • Den vanligaste övervakningen är att chefer kontrollerar närvaro i system som Microsoft Teams.
  • Cirka 7 procent av cheferna använder biometriska verktyg som kan mäta stress och koncentration.
  • Forskningen visar en tydlig klyfta mellan vad chefer gör och vad medarbetare uppfattar.
Arbetsmiljö

Grön omställning i pappersbruket: Här gifter sig tyg med skog

På Mörrums bruk i Blekinge omvandlas återvunnet tyg och lövskog till fibermassa – som blir nya kläder. Bristen på välsorterade gamla textilier sätter dock käppar i hjulen för den cirkulära ekonomin.
Elisabeth Brising Publicerad 17 april 2026, kl 11:00
Tjänstemännen Lars ”Krille” Björck och Åsa Degerman jobbar med en unik teknik för tygåtervinning på Södra Mörrum. Men det är brist på bra tygsortering i Sverige. Foto: Hanna Franzén

Lars ”Krille” Björck rör sig vant mellan brukets grönvita silor. Mörrum är skogskoncernen Södras minsta fabrik, men ändå två kilometer lång. Här cyklar han mellan uppgifterna på vedgården, fabriksrum och kontoret, när det inte är smällkallt som i dag.

– Akta isfläckarna, varnar han under rundvandringen.

Lars Björck kom hit för två år sedan för en tjänst som driftsingenjör och för att arbeta med delvis återvunnen textilmassa. Han är själv före detta skogsägare i kooperativet och tycker det är bra att skogsägarna skapar nya produkter på marknaden.

– Jag hade aldrig bytt jobb om jag inte kände att det var utmanande, lite i det gröna tänket, säger han.

Fibern säljs till modeföretag som Lindex

Sedan 2019 gör Södra en speciell massa av trä och 20 procent återvunnet tyg. Fibern kallas Oncemore och finns i plagg från klädföretag som Lindex och Filippa K.

– Vi jobbar stenhårt för att få ut det här, säger Åsa Degerman, senior affärsutvecklare på Södra Innovation och strategi i Värö, som besöker bruket i Mörrum för dagen.

Hon bor i Göteborg och jobbar med att utveckla den cirkulära affären och möter klädföretag och beslutsfattare.

I det blekingska skogsbruket bryts gamla kläder ner till ny fibermassa. Foto: Hanna Franzén

"Världsunik teknik"

Den teknik de har utvecklat här är världsunik, enligt Åsa Degerman, eftersom de tar emot blandplagg som består av både bomull och polyester. De flesta nya kläder består av så kallad polycotton, vilket försvårar återvinning eftersom fibrerna är svåra att skilja åt. Men Södras textilavskiljare tar emot blandade tyger som separeras först torrt och manuellt och sedan med kemikalier.

– Vi vill åt bomullen, den gifter sig väl med cellulosan från träden, förklarar Lars Björck.

Bomullen blir till nya tygfibrer medan polyestern går till energiåtervinning och förbränns i värmeverk.

Vill skala upp 

Södra skulle vilja skala upp från dagens kapacitet på 2 000 ton textilavfall per år till 50 000 ton. Men det finns utmaningar. En är bristen på insamling och tygsortering.

I januari 2025 infördes EU:s lag om separat insamling av textilavfall i Sverige. Vi svenskar sorterade genast gamla kläder så att högarna svämmade över på återvinningar och secondhand. Det fanns dock inget system för att ta emot allt. På grund av det kom en tillfällig lag om att små mängder trasiga kläder får slängas i brännsopen.

Vad gäller? Får jag slänga en trasig strumpa?

Sedan januari 2025 ska textilavfall sorteras och samlas in separat. Syftet är en mer cirkulär textilmarknad i EU.

Samtidigt finns ett undantag. Strumpor och underkläder, tyg som är mögligt, har skadedjur eller är så smutsigt eller trasigt att återanvändning eller återvinning inte är möjlig får slängas i brännbart.

Kommunerna ansvarar för att samla in textilavfall från hushållen.

Textiltillverkare och grossister ansvarar för att sortera och lämna sitt textilavfall till behandlingsanläggningar.

EU:s nya producentansvar för textilindustrin nationellt ska vara inrättat senast 2028. 

Källa: Naturvårdsverket.

Tygåtervinning haltar i Sverige - behövs AI

Tygåtervinningen haltar fortfarande i Sverige, konstaterar Åsa Degerman. Dessutom saknas en kvalitativ sortering. Precis som plast består kläder av olika råvaror, som plast, växtfiber och metall.

Åsa Degerman
Åsa Degerman. Foto: Hanna Franzén

– Det är jättebra att samla in, men nästa steg är mer sortering och återvinning. Vi behöver bygga upp mer kompetens, AI och automatisering inom det här, säger Åsa Degerman.

Smuts, dragkedjor och stora delar elastan i kläder gör dem svåra att återvinna i Mörrum.

– Det krävs råvara som är någorlunda beständig. Att vi kan lita på det vi får in så det inte är kontaminerat med material som inte framgår, säger Lars Björck.

Tygavfall till Mörrum från Bangladesh och Finland 

Textilavfallet som kommer till Mörrum letar de upp från många olika håll. Det är produktionsspill från Bangladesh, uttjänt tyg från tvätterier och avlagda kläder från hem i Finland, Sverige och Nederländerna. Enklast att återanvända är vitt bomullstyg. Men anläggningen provar även färgade kläder.

– Som Icas gamla jobbuniformer, säger Åsa Degerman.

Grön omställning står och stampar i startboxen

Framtiden är oviss för den gröna industriomställningen i Sverige. EU har beslutat om en omställning, en mer cirkulär ekonomi och mindre beroende av fossil råvara. Men omvärlden är orolig och lönsamheten dröjer. Exempelvis har företaget Renewcell, som Kollega skrivit om tidigare, gått i konkurs. Men tekniken finns kvar och en ny ägare har tagit över produktionen. 

Nya EU-regler ska ge mer hållbart mode

Det finns dock ljus i sikte. I april 2028 införs EU-regler om ett producentansvar för textilier. Då ska företag börja betala en avgift för nya kläders miljöpåverkan. Ju mer hållbart material en tröja innehåller, desto lägre ska avgiften bli. Men ett osäkert geopolitiskt läge och hård konkurrens utifrån skapar ovisshet.

– Många står i osäkerhet. Vad är det som händer lagstiftningsmässigt? Hur mycket ska vi satsa och när blir det lag att till exempel använda återvunnet material? säger Åsa Degerman.

Kommer nya EU-lagkrav fungera?

– Vet inte, tidigare har de försökt med politiska morötter som inte har räckt, säger Åsa Degerman.

Samarbete och problemlösning är något av det roligaste i jobbet tycker kollegorna Åsa Degerman och Lars Björck. Foto: Hanna Franzén

Självförsörjande på el - "känns tryggt"

Över Blekingebruket ligger en svavellukt blandad med trädoft från vedhögarna. 65 meter över havet tronar fabrikens högsta torn – Åsa Degerman kallar det brukets hjärta – av plåt och betong. Värmen från ångan i turbinerna förser både anläggningen och omgivande samhällen med fjärrvärme. Bruket är självförsörjande på el, både för fabriken och orterna. En trygghet, tycker Lars Björck.

Inne i massafabriken bullrar det högt, men få människor syns till. Säkerhetstänket syns överallt i skyltar och skyddskläder. De flesta anställda sitter i kontrollrum eller på kontor.

Men i de asiatiska länder där massan blir till tyg ser arbetsmiljön annorlunda ut.

Diskussioner om arbetsmiljön i textilindustrin

I produktionsleden till kläder finns många underleverantörer som spinnare, vävare och stickare. Till sist sys plaggen i fabriker, ofta i Bangladesh, innan de skeppas till butikerna. Många varor reser långt och rör vid många människors liv och händer. Viskostyg, som Södras, kräver starka kemikalier som hanteras i andra länder där produktionen ibland kan vara hälsofarlig, enligt flera granskningar.

När er fibermassa åker från Mörrum – vart reser den då?

– Den kan till exempel åka till Österrike, Kina eller Thailand. Vi säljer till fibertillverkare. Men dem vi säljer till är rankade som de med minst miljöpåverkan. Vi har en uppförandekod, säger Åsa Degerman.

Blir det ett miljövänligare tyg, trots den här globala processen?

– Ja, det ger lägre miljöpåverkan att använda vår fiber än generell viskos från Kina, säger Åsa Degerman.

Hon och kollegan Lars Björck tycker att det är synd att mode från kinesiska företag som Temu och Shein – det vill säga ultrasnabbt producerade kläder till extremt låga priser – konkurrerar med europeiska klädföretag som har helt andra miljö- och arbetsrättskrav.

Åsa Degerman påpekar också att kläder bara behöver innehålla 5 procent återvunnet material för att få miljömärkningen Recycled Claim Standard, RCS, men att Södras fiber innehåller 20 procent återvunnet tyg. Dessutom är skogsråvaran miljöcertifierad.

Vitaliserar bruksarbetet 

Något av det roligaste med jobbet tycker hon och Lars Björck är att bryta ny mark och skapa något innovativt med kollegor i helt andra yrkesroller.

– Det är många olika funktioner och miljöer här. Vi har skogen, bruken, innovation och labb, det är jättehäftigt. Jag som kontorsråtta ser alltid fram emot att komma hit, säger Åsa Degerman.

Lars Björck instämmer – att återvinna textilier vitaliserar arbetet i skogsindustrin.

– Ingen kan säga att det inte går. Jag tycker om det öppna klimatet – att tekniker, processingenjörer och innovation sitter runt samma bord. När utvecklingsarbete pågår finns svaren i samarbetet och tillsammans hittar vi lösningarna. Lite som när de värker fram ett svar i På spåret.

SVENSK TEXTILÅTERVINNING PÅ GÅNG

Sverige ligger långt fram inom teknik och forskning kring textil fiberåtervinning, men det råder brist på storskaliga anläggningar för sortering och återvinning. Här är några fler anläggningar och initiativ: 

ORTVIKEN: Circulose (tidigare Renewcell) gör textilmassa av klädavfall.

SÖDERTÄLJE: Telge. Textilåtervinning.

MÄRSTA: Human Bridge. Sorteringsanläggning för textil.

MALMÖ: Sysav/Siptex. Automatiserad sorteringsanläggning för textil.

STOCKHOLM/USA: Syre, som grundats av H&M-gruppen och Vargas Holding, bygger en anläggning i North Carolina för polyesteråtervinning.

STOCKHOLM: Cellucircle. Återvinner polyester till plast. 

Källa: Naturvårdsverket.

Stor textilkonsumtion

➧ Vi köper 13–14 kilo kläder och textilier per person i Sverige (2024).

➧ En t-shirt används i snitt 30 gånger. 

➧ 30 procent av kläderna i en garderob används inte. 

Källa: Stockholm Vatten och Avfall.

➧10 procent av världens koldioxidutsläpp står textilsektorn för globalt. 

➧1 procent av alla använda kläder återvinns till nya klädfibrer.

Mer om EU:s lagar för mer hållbart mode. 
Tips och råd för hållbar textilkonsumtion