Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Chefen läste allas e-post

När anställda på företaget i Småland tog emot mejl gick det samtidigt en dold kopia till vd:n. Ända tills en Unionenmedlem satte stopp för lagbrottet.
Johanna Rovira Publicerad
Allra säkrast är att aldrig använda jobbdatorn för privata ärenden. Även om det finns ett regelverk för vad arbetsgivaren får göra. Illustration: Mattias Käll

Europadomstolen har i en dom slagit fast att staten är skyldig att skydda arbetstagarnas personliga integritet. Enligt LO-TCO rättsskydd innebär domen att det som huvudregel inte är okej för arbetsgivare att läsa personalens mejl utan att det finns en tydlig policy som säger att det kommer att ske. I praktiken har det sett annorlunda ut.

– Det är tillåtet att gå in i mejlen när det finns misstankar om att någon sprider företagshemligheter, sa Anders Nordström, arbetsrättsadvokat, vid ett seminarium när en panel med experter från både arbetsgivarhåll och fack försökte bena ut mejlfrågan.

En vd för ett företag i Småland måste ha haft väldigt mycket misstankar om läckande företagshemligheter för han såg till att få dolda kopior på samtliga mejl som skickades till de anställda. Avsändarna, och troligtvis inte alla anställda, hade ingen aning om att vd:n läste deras mejlkonversationer. Men en IT-anställd reagerade så småningom på kopiorna och satte på eget bevåg stopp för dem.

Under mina 13 år som ombudsman har jag aldrig varit med om något liknande

– Vår medlem menade att det inte var lagligt och ville inte vara delaktig i olaglig mejlövervakning. Han ville också få till en IT-policy där det tydligt skulle framgå vad som gällde, berättar Ted Pellikaan, ombudsman på Unionen och den som företrädde medlemmen när det blev diskussion om kopiorna.

Arbetsgivaren kontrade då med att det fanns en policy om att man inte fick skicka privata mejl till och från företaget och ansåg att det i och med den skrivningen var tillåtet för honom att läsa allas mejl. Han krävde för övrigt också att få kopior på den mejlkonversation han gått miste om under det år då tvisten om hans rätt att läsa mejlen pågick.

– Medlemmen var skeptisk till detta och kände sig övervakad. Enligt Unionens jurister hade arbetsgivaren inte rätt att kolla mejl retroaktivt. Och för att en policy ska gälla ska den vara skriftlig och inte särbehandla någon, säger Ted Pellikaan.

– Dessutom ska arbetsgivaren sluta läsa om han ser att det är mejl av privat karaktär. Den här arbetsgivaren erkände att han läst sådana mejl.

Numera finns det en skriftlig policy på företaget – och medlemmen som blåste i visselpipan betraktar det som en seger att företaget fick rätta sig efter reglerna och att det över huvud taget blev en policy. Vd:n fortsätter dock att läsa mejlen – med den skillnaden att alla nu är medvetna om det.

– Jag fattar inte hur han ens har tid! Under mina 13 år som ombudsman har jag aldrig varit med om något liknande – det är en sak att kolla mejlen om någon misskött sig eller om det finns legitima skäl. Men man ska kunna känna sig trygg på jobbet, och det skapar ju inget bra arbetsklimat om man känner sig övervakad, säger Ted Pellikaan.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.