Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

5 förtroendevalda om sjuknärvaron på deras jobb

70 procent av alla sysselsatta går sjuka till jobbet trots att de känner att de borde ha stannat hemma och kurerat sig. Vilket enligt ny forskning kan leda till kraftigt försämrad hälsa och förtidspension. Här berättar fem fackligt förtroendevalda i Unionen om sin egen och kollegornas "sjuknärvaro".
Anita Täpp Publicerad
Illustration: Dennis Eriksson

De förtroendevalda har svarat på följande frågor:

1. Brukar du gå sjuk till jobbet?
2. När stannar du hemma?
3. Hur är det med sjuknärvaron i stort på din arbetsplats?
4. Kan sjuknärvaro också vara bra?

Läs mer: 7 av 10 jobbar när du är sjuka

Carina Nolte, ledamot i klubbstyrelsen och arbetsmiljöombud på Com Hem i Härnösand:

1. Inte vanligtvis numera. Tidigare har jag inte varit lika lyhörd och lyssnat på kroppen och inte riktigt greppat att jag varit sämre än jag har varit, som vid ett tidigt skede vid en förkylning. Man behöver vara lyhörd och lyssna på kroppens signaler. Man har ett ansvar som individ att sköta sin hälsa och hitta ett sunt tempo och balans mellan arbetsliv och privatliv.

2. Ja, nu stannar jag hemma när jag är sjuk, om jag har feber och infektioner.

3. I vår bransch har vi generellt ett högt tempo då många arbetar med effektivitet och mätverktyg som kan upplevas stressande. Man stannar kanske inte alltid upp och reflekterar över sin situation vilket i sig kan leda till infektioner, och man kanske går till arbetet med förkylningar fast man borde stanna hemma, vilket orsakar sjuknärvaro. Jag tror att i många fall har det med ekonomin att göra, och en pliktkänsla. Dels vill man inte belasta sina kollegor och lämna över arbetsuppgifter och sedan vill man inte halka efter med eget arbete. Det kan också beröra provisioner och måluppfyllnad. Plus en stolthet, att man är stolt över att inte vara sjukskriven. Dialogen om när man borde stanna hemma kan jag uppleva saknas på många arbetsplatser.

4. Det är en jättesvår fråga. Men nej, jag tycker inte det. Oavsett om ens sjukdom beror på fysiskt eller psykologisk orsak så tänker jag att vid sjuknärvaro förhindras återhämtning och nedvarvning som kan leda till ohälsa och längre sjukskrivningar som följd.

Axel Lundström, klubbordförande på Teleperformance i Göteborg:

1. Ja, det händer. Men det beror på vad man har för sjukdom. Är det en lättare förkylning så går jag till jobbet. Främst därför att jag förlorar väldigt mycket pengar i och med karensdagen.

2. Jag jobbar som real time analyst vilket innebär att jag bland annat sköter schemat och kontrollerar att de som sitter i kundservice gör det de ska. Och då vill jag också göra ett bra jobb. Så om jag exempelvis skulle ha halsfluss så jag inte kan koncentrera mig och prata med folk, och dessutom kan smitta andra, då stannar jag ändå hemma.

3. Sjuknärvaro är inte vanligt. Men det beror också på vilken yrkeskategori man tillhör, om du jobbar direkt i produktion, med kundservice eller försäljning. Och då kan det också vara tvärtom, att du stannar hemma fast du borde gå till jobbet. På kundservice har vi ganska hög sjukfrånvaro, runt tio procent. Medan det bland chefer och lite centrala positioner är vanligare att man kommer till jobbet, därför att de är väldigt överbelastade med arbete och vet att om de missar en dag så måste de ta igen det arbetet när de kommer tillbaka.

4. Nej, det är bara negativt. Det skulle i så fall vara att man slipper bli av med pengar. Men i grunden tror jag inte det är bra för hälsan. Även om det ibland, som om det också kan vara bra om man exempelvis skadat benet eller är deppig, ändå kan vara bra att vara på jobbet så man får stimulans och känner att man gör nytta.

Jan Knutsson, klubbordförande på DHL Express i Ljusdal:

1. Nja, det har hänt. Karensdagen spelar roll. Men också därför att jag jobbar i ett team där vi gör samma sak, vi söker gods som hamnar fel och som kunder inte får tag på, och då blir mina ärenden utlagda på andra som får mer att göra om jag är borta.

2. Om jag får magsjuka eller blir förkyld med hög feber så jag nästan hostar sönder mig.

3. Jag tror inte så många är det. Men det är också en gränsdragningsfråga, alltså hur sjuk man själv anser att man ska vara för att stanna hemma. De flesta går ändå till jobbet när man är lite halvförkyld.

4. Min personliga åsikt är att jag inte tror man alltid blir bättre av att stanna hemma. Om man exempelvis blir förkyld så blir man inte frisk av att sitta hemma i soffan, om man inte har ett tungt ansträngande arbete.

Tomas Jansson, klubbordförande på SSAB i Borlänge/Finnspång:

1. Ja det händer, därför att man är en lojal tjänsteman. Jag jobbar heltid som klubbordförande och då har man väldigt många möten och det kan exempelvis vara svårt att få en ersättare eftersom alla andra har ett annat jobb på heltid.

2. Om jag är rejält förkyld med feber eller har magsjuka.

3. Styrelsens gemensamma bedömning är att många kommer till jobbet fast de är sjuka. Generellt är man lojal och känner att man behöver ställa upp och inte vill lägga jobbet på någon annan. Därför att man tror att man gör de andra en otjänst. Samtidigt känner man att högarna växer om man är borta och folk jobbar redan in i kaklet.

4. Det beror naturligtvis på hur sjuk man är. Men om man exempelvis har en depression är det kanske ändå bra att komma tillbaka till jobbet en del av en dag som rehabilitering. Sedan kan fördelen för alla ändå vara att man känner mindre stress om man känner att man är klar med sina uppgifter när man går hem för dagen.

Birgitta Henriksson, ordförande i riksklubben på Fortum i Stockholm:

1. Jag är nästan aldrig sjuk. Men som skiftarbetare är man alltid sjuk när man är ledig. Vi övervakar vattenkraft dygnet runt och om jag är hemma måste en kollega jobba övertid eller blir inringd. Då utsätter jag alltså någon annan. Så särskilt vid storhelger vill man inte sjukskriva sig om man inte är dödssjuk. Då biter man ihop och går dit i stället.

2. Om jag blir magsjuk.

3. Det beror på vilken tjänst och roll man har. Vi har förtroendearbetstid och många kollegor som jobbar kontorstid kan också jobba hemifrån genom att vara uppkopplade och vara med vid viktiga möten via exempelvis Skype. Men det är ju också en slags sjuknärvaro. Men vi har inte fått några signaler om att det är något problem. Men om man som skiftarbetande går sjuk till jobbet är det nog främst därför att man inte vill utsätta kollegorna. Plus karensdagen.

4. Nej, jag ser inget bra med det.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Så slutar du vara en ja‑sägare – psykologens bästa råd

Känner du dig ofta överkörd, fast du ler och hjälper till ändå? Du är långt ifrån ensam. Psykologen Jonas Arnqvist möter många som lider av översnällhet – och har tagit fram en kurs för att lära dem att säga nej utan dåligt samvete.
Publicerad 20 mars 2026, kl 13:03
En person håller upp händerna i en stoppande gest, som en symbol för att våga säga nej och sätta gränser på jobbet.
Att be om betänketid gör det lättare att säga nej och hjälper dig att sätta tydligare gränser på jobbet. Foto: Colourbox

Du har knappt sovit en blund. Punktlistor med arbetsuppgifter maler sönder din trötta hjärna. Morgonen därpå skyndar du till jobbet för att checka av din attgöra-lista. Men du hinner knappt bocka av den första punkten innan kollegan ber dig om avlastning.

Du vet vad du borde säga, men ditt svar blir i stället ett hurtigt ”javisst”. Som om en okänd röst svarat i ditt ställe, en röst du inte vill kännas vid.

Det bränner till i magtrakten, du rotar fram en Novalucol. Kollegan hinner knappt lämna innan chefen kommer fram med ytterligare en arbetsuppgift.

Återigen svarar den okända rösten ”ja”, fast din hjärna skriker ”NEJ! Jag kan inte! Jag orkar inte! Jag måste bli klar med mitt eget först!” Du rotar fram ytterligare en Novalucol, biter ihop och sätter i gång.

Känner du igen dig?

Varför det är så svårt att säga nej

Ja-sägare finns på varje arbetsplats. Hyggliga, lojala personer som aldrig vågar säga ifrån. Vissa kallar dem för fegisar. Psykologen Jonas Arnqvist kallar dem i stället för ”översnälla”.

Kursen som lär översnälla att säga nej

Det var när Jonas Arnqvist arbetade inom vården som han upptäckte att många av hans patienter med psykisk ohälsa hade en sak gemensamt: de led av översnällhet – oftast både på jobbet och i privatlivet. Även om huvudorsaken till ohälsan kunde vara något annat.

Jonas Arnqvist

Det var så han fick idén till att skapa en kurs i att stå upp för sig själv och våga säga nej. En kurs som också skulle tjäna ett förebyggande syfte. För Jonas Arnqvist betonar att flertalet översnälla aldrig blir allvarligt sjuka, men ändå mår så pass dåligt att det påverkar hela deras vardag.

För mer än ett halvår sedan startade han därför sin ”bitchkurs”, som han skämtsamt men ändå med visst allvar kallar den. Från början i liten skala. Men intresset visade sig vara stort.

– Bitchkursen är ju inte psykoterapi, inte sjukvård, utan just friskvård, säger han och berättar att alla deltagare har problem med att de sätter andras önskemål framför sina egna, så pass att det blir destruktivt.

Och det är inte bara medarbetare det handlar om.

– Jag har även chefer som vill bli bättre på att vara tydliga med vad de förväntar sig av sina medarbetare. En del deltagare har problem med att de fokuserar så mycket på andras behov att de har svårt att ens veta vad de själva vill. En del vet precis vad de vill men vågar inte. Ytterligare en grupp vill och vågar, men vet inte hur, och vill mest lära sig rena bitchmetoder.

Jonas Arnqvist menar att en effektiv sådan metod är att försöka efterapa personer som man tycker vågar stå på sig och har förmågan att säga nej. Ett annat tips är att inte försöka vara trevligare än vad man faktiskt känner för.

Ett tredje råd är att våga be om betänketid – då blir det lättare att säga nej nästa gång frågan dyker upp, samtidigt som man signalerar att det inte känns klockrent att hjälpa till.

Sluta spela trevlighetsteater på jobbet

Till bitchkurserna söker sig alla möjliga yrkeskategorier. Majoriteten är kvinnor, men det finns även män. Allt mellan 20 och 70 år.

– Många av mina deltagare känner sig rätt vilsna kring varför de beter sig som de gör och uppskattar att få möjliga förklaringar.

Efter avslutad kurs får varje deltagare ett diplom.

– De flesta som fullföljt kursen är väldigt tacksamma och konstaterar att de har börjat med någon form av bitchighet. Det kan vara allt från att spela mindre ”trevlighetsteater” eller att oftare våga säga ifrån, till att markera hårt mot någon som beter sig illa.

För Jonas Arnqvist är det viktigt att bitchkursen inte misstolkas och låter som något egoistiskt och egocentriskt. Han förklarar att man under kursen även berör värdet av gemenskap, omtanke, empati, hänsyn och respekt.

– Min förhoppning efter avslutad kurs är att mina deltagare har blivit lagom egoistiska, ser sina behov som lika viktiga som andras, och lyckas omsätta det i handling.

/Katarina Markiewicz 

5 sätt att bli bättre på att säga nej

1. Glöm inte ditt eget värde. Var medveten om att dina egna behov och önskemål är minst lika viktiga som alla andras.

2. Välj några bitchidoler, från din arbetsplats eller andra som du tycker vågar stå upp för sig själva. Studera dem och testa att göra på liknande sätt. Börja med att ”småbitcha” försiktigt och öka efterhand tills du känner dig varm i kläderna.

3. Tänk på att de som verkligen bryr sig om dig blir glada när du står upp för dig själv.

4. Låtsas inte vara trevligare än vad du faktiskt vill och känner för. Men låtsas gärna vara otrevligare än du känner för, när du tycker att det behövs.

5. Be om betänketid. Redan då signalerar du att du kanske inte har tid, sedan blir det lättare att säja nej.