Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Trafikforskare: Nevs satsade på fel bil

Nevs stoppar produktionen på Saab i fyra veckor. Bilindustriexperten Martin Sköld är inte förvånad att pengarna tagit slut med tanke på företagets produktutbud och distribution.
- Hur många väljer att köpa en gammal bil via en hemsida? säger Martin Sköld.
Linnea Andersson Publicerad
Än en gång stannar produktionen i Trollhättan.

Den 22 maj och fyra veckor framöver kommer produktionen på Saab i Trollhättan stå still. Dessutom kommer Nevs minska den inhyrda personalen. Senaste produktionsstoppet var 2011 under dåvarande huvudägare Victor Mullers tid. Att även nya ägaren Nevs ser det som ett alternativ kommer inte som någon överraskning enligt forskaren Martin Sköld.

- Med risk för att alltid låta som en dysterkvist när det gäller Saab var förutsättningarna inte de bästa från början. Det är inte med stor förvåning som jag noterar att man fått brist på pengar, säger Martin Sköld vid Handelshögskolan i Stockholm.

Han har redan tidigare uttryckt sin skepsis över att man valt att producera den gamla modellen 9-3:an i stället för att satsa på elbilstillverkning som var Nevs ursprungliga plan. Förmodligen för att marknaden inte var riktigt redo och att man ändå ville få igång ett kassaflöde. Med tiden har företaget alltmer lämnat elmotorn bakom sig och satsat på bensindrivna modeller.

Förutom att återuppta en gammal modell har Nevs minst sagt tänkt utanför boxen när det gäller distributionen, men Martin Sköld menar att man missbedömt marknaden. I dag köper man sin Saab på nätet.

- Frågan är hur många som väljer att köpa en gammal bil via en hemsida. Visst kan man åka till Trollhättan och prova och titta men där når man inte den stora massan, säger Martin Sköld.

Produktionen och distributionen har tillsammans med finansieringen gjort att företaget hela tiden legat på marginalen. På frågan om Nevs valt fel delägare svarar Martin Sköld att den ideala delägaren ju vore någon som har obegränsat med pengar så att man kan jobba på flera fronter samtidigt, dels med att få ut och marknadsföra de befintliga modellerna och dels med att utveckla modeller för framtiden.

Martin Sköld säger att det är svårt att sia om framtiden. Klart är att Nevs behöver ett betydande kapital för att Saabproduktionen ska rulla på, men det är enligt Sköld svårt att veta om det kommer några pengar och hur långt de i så fall kommer räcka.

- Naturligtvis lyckönskade man satsningen från början men även de på Nevs inser att det är en ganska tuff framtidsbild som de håller fast vid. Planen kan vara rätt men verkligheten en annan.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.