Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Medarbetarägande genom personligt aktieinnehav är inte det enda alternativet. På Handelsbanken har man i runt 40 år haft en lösning som över tid visat sig vara väldigt gynnsam för både ägare och medarbetare, och den har även gjort medarbetarkollektivet till den enskilt största ägaren i banken.
När det i början av 1970-talet såg mörkt ut för banken utnämndes Jan Wallander till vd.
– Han är en humanist som tror att människor av naturen är motiverade och vill ta ansvar – om vi inte gör det är det fel på organisationen, säger Bengt Augustsson, personalchef.
– Målet är att Handelsbanken ska vara mer lönsam än snittet av våra konkurrenter, ha lägre kostnader och nöjdare kunder än andra banker. Om medarbetarna lyckas med det ville Wallander belöna dem på ett sätt som inte handlade om kortsiktig bonus. I det dök idén upp om att en del av vinsten skulle gå tillbaka till medarbetarna genom ägande i banken.
Det verkar som om medarbetarnas engagemang höjer produktiviteten
Varje år som Handelsbanken når en bättre lönsamhet än genomsnittet av konkurrerande banker på deras sex hemmamarknader, fördelas merresultatet så här: en tredjedel går till aktieägarna, en tredjedel går tillbaka till bankens verksamhet och en tredjedel delas ut till den personalägda vinstandelsstiftelsen Oktogonen. På 40 år har medarbetarnas andel växt till över tio procent.
När man fyller 60 år kan man välja att plocka ut den personliga andelen, som beräknas efter hur många år man arbetat i banken. För de med längst anställningstid handlar det i dag om miljonbelopp.
Det verkar som att olika former av medarbetarägande inte bara fördelar resurserna smartare och mer hållbart, utan att medarbetarnas engagemang också höjer produktiviteten i företagen.
– Jag tror inte att våra medarbetare är mer begåvade än de på andra banker, men det är något som gör att vi har högre avkastning – och jag tror att det handlar om att man är mer engagerad. Det beror nog främst på att vi har en decentraliserad organisation som gör att varje person känner att det man gör har betydelse. Vinstandelsstiftelsen har säkert hjälpt till att forma den företagskulturen, säger Bengt Augustsson.
Olle Agebro
brev@kollega.se
Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator.
När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat.
Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff.
– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson.
– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY.
Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater.
– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva.
50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större.
– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw.
Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden.
– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon.
Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.
Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år.
– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han.
Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra:
– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.
– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.
