Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Nu lovas bot och bättring

Rädda Barnen och SOS Barnbyar står på barnens sida. Samtidigt beställer båda organisationerna tjänster av företag som låter ungdomar arbeta under närmast slavliknande förhållanden. Hur går det ihop?
Linda Svensson, Anita Täpp Publicerad

Under 2009 och 2010 anlitades Face2face  av flera hjälporganisationer, däribland SOS Barnbyar och Rädda Barnen.

Flera ungdomar som Kollega talat med vittnar om till synes oändliga arbetsdagar, sex dagar i veckan, och väldigt lite betalt. Alla har jobbat på provision.

- Vi använder oss inte av företag där säljarna jobbar på provision. De ska ha schysta villkor och en stadig inkomst, säger Ann-Christine Berg, pressekreterare på SOS Barnbyar.

Anledningen till att man vill att säljarna har fast timlön är, enligt insamlingschefen Katja Skaarud, att säljare som jobbar på provision lätt blir för pushiga och aggressiva i sin säljteknik, och det rimmar illa med den bild organisationen vill visa upp.

Men faktum kvarstår - säljare som raggade faddrar till SOS Barnbyar jobbade med provision.

- Jag har avtalet framför mig. Det står att "SOS Barnbyar betalar leverantören ett fast pris per promotör och dag". Jag vet inte om det var det plus den muntliga överenskommelse vi hade som gjorde att vi förlitade oss på att det var schysta villkor, säger Ann-Christine Berg.

Vad tänker du när du får höra att säljarna jobbade på provision?

- Det känns hemskt tråkigt. Det är inte så vi vill jobba.

Vilket ansvar har ni för att de unga säljarna har bra villkor?

- Vårt ansvar är att anlita företag som har det. Sedan litar vi på de avtal vi gör med företaget så klart.

När Kollega kontaktar Rädda Barnen och talar med Louise Gauffin, som är marknads- och insamlingschef, berättar hon att man brukar anlita åtminstone ett par företag åt gången för att rekrytera givare.

Sedan Rädda Barnen prövat att samarbeta med Face2face i höstas håller man nu på att förhandla om ett nytt kontrakt.

Men när hon får veta hur de ungdomar som varit säljare åt hjälporganisationerna beskriver sin arbetssituation och vad Unionens expert anser om Face2faces avtal beslutar hon att genast stoppa den pågående förhandlingen.

- De företag vi anlitar ska följa den etik och de regler som Rädda Barnen står för och om det här stämmer så är det ju inte alls så. Vi jobbar ju i grunden med barns rättigheter och vi tror på de här rättigheterna oavsett om man är vuxen eller barn. Så vi kommer inte att fortsätta förhandla  förrän de här uppgifterna motbevisats.

Är det ett problem att unga far illa i ert namn?

- Jo, det finns inte på vår världskarta. Men ansvaret för säljarna har det företag som vi anlitat. Vi har etiska regler som de här företagen ska följa. I våra villkor står alltid att Rädda Barnens normer och värderingar ska följas och leverantören åtar sig att följa dem.

Vad betyder det konkret för företagen?

- Att de ska rekrytera seriöst och med kvalitet. Det är otroligt viktigt i den här branschen och det betyder också att leverantören ska se till att de som säljer har schysta villkor och behandlas med respekt, i enlighet med vår etik och våra värderingar.

Men borde ni inte ha kontroll på att de som säljer i ert namn har schysta villkor från början?

- Jo, det är väldigt viktigt för oss att man har en hög etik. Och vi jobbar med att följa upp hur våra säljteam har det genom att vara på plats ibland. Men det är ju inte vårt inhouseteam. Det är ju leverantören som har anställningsavtalen och då är det självklart leverantören som ska sköta det vi kommit överens om.

- Men vi borde nog bli ännu tydligare när det gäller hur anställningsavtalen ska se ut, så att man håller sig till grundläggande etiska regler där. Det står inget om det i våra avtal nu.

Fotnot: Efter intervjun återkommer Louise Gauffin med beskedet att man nu kräver att få se alla anställlningsavtal som Face2face tecknat med de säljare som jobbat för Rädda Barnen. Hon uppmanar alla som upplevt sig bli illa behandlade att kontakta henne för en eventuell ekonomisk kompensation.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Här finns jobben - Karlskogas kamp om kompetensen

Svensk försvarsindustri går på högvarv. I trakten kring Karlskoga ligger fyra av företagen och de skriker alla efter folk. Men det finns en utmaning: att hitta rätt kompetens och lyckas locka den till kommunen.
Lina Björk Publicerad 3 september 2025, kl 06:00
två kvinnor står och pratar med varandra och en granat tillverkas
Sofie Hallblom och Malin Tjernström jobbar inom försvarindustrin i Karlskoga. En bransch som nu söker med ljus och lykta efter ny kompetens. Foto: Per Knutsson/Saab Dynamics

Om du står upp och andas så får du jobb!

Orden kommer från Jani Sennerblom, klubbordförande på vapentillverkaren Saab Dynamics i Karlskoga. Han säger det med glimten i ögat. Men sanningen är att försvarsindustrin rullar på som en elcykel i medvind och företagen som ska tillverka materialet måste expandera – och med det hitta rätt kompetens.

Men vi börjar några kilometer norr om Saab i Karlskoga, på krut- och sprängämnestillverkaren Eurenco. Den stora efterfrågan på försvarsmaterial har gjort att företaget ökat antalet anställda från 250 till nästan det dubbla de senaste fem åren. Produktionen rullar dygnet runt i olika former av skift.

– Under ett halvår var det nog två nya ansikten i veckan, säger Elin Wehkaoja, som började på Eurenco för fyra år sedan.

Hon började som operatör men gick nyligen vidare till en avdelning där hon arbetar som så kallad förbättringsledare.

För att hitta rätt kompetens dammsugs universiteten på unga ingenjörer. Men man behöver även montörer, operatörer, produktionsledare och projektledare.

Kvinna står och inspekterar krutpulver
Elin Wehkaoja inspekterar krutgranulat som ska skickas till laboratoriet för analys. Foto: Per Knutsson

En utmaning för företag som jobbar med försvarsindustri och har avtal med svenska staten är att de inte kan anställa personer som saknar svenskt medborgarskap.

Karlskoga "nördarnas Nirvana"

En annan utmaning för Karlskoga är dess läge. Trots natursköna områden är det svårt att konkurrera med storstadsregionerna. I vintras lanserade Västra Bergslagens industriförening tillsammans med bland annat kommunen kampanjen ”Nördarnas Nirvana”, ett slags tinder, alltså mötesplats, för arbetsplatser i Bergslagen.

Malin Tjernström, Unionens klubbordförande på Eurenco, tror att det kan få effekt.

– Det är ett sätt att mappa Karlskoga som ett nördmecka där det finns intressant teknologi att fördjupa sig i, att det är lite coolt att bo här, säger hon. 

Kvinnor på rad framför en beige vägg
Åsa Jakobsen Fahlin, Malin Tjernström, Sofie Hallblom och Elin Wehkaoja på Eurenco söker nya kollegor. Kampanjen ”Nördarnas Nirvana” gick i sociala medier och på stortavlor i Kista och Västerås, för att locka nya talanger till Karlskoga. Foto: Per Knutsson/Montage

För den som ”svajpat höger” på ett företag och fått en anställning innebär relationen också en säker anställning många år framöver. I takt med upprustningen av Sveriges militära försvar har Eurenco fått ordrar som sträcker sig flera år framåt i tiden.

Här har man också märkt av en attitydförändring kring att jobba inom branschen. När Sofie Hallbom, säljkoordinator på företaget, sökte sig hit var tongångarna andra.

Försvarsindustrin mer accepterad

– Det fanns en skepsis då. Nu är försvarsindustrin överlag mer accepterad – vi ser en förändrad attityd hos det svenska folket, med anledning av världsläget.

Hon får medhåll av Åsa Jakobsen Fahlin, som jobbar mot tjänstemannasidan på HR.

– Vid en intervju säkerställer vi alltid att personen har reflekterat kring det faktum att vi är verksamma inom försvarsindustrin. Men jag upplever att både unga och äldre känner att det vi gör är viktigt.

Jani Sennerblom

En som har erfarenhet av både Eurenco och Saab är Jani Sennerblom, som har varit klubbordförande på bägge arbetsplatserna. För 14 år sedan slängde han hammaren i sjön och övergav snickaryrket för att läsa till yrket med det tungvrickande namnet ”produktions- och processtekniker inom brandfarliga och energetiska ämnen”. För en reporter som börjar titta tomt ut i luften vid titeln förklarar han: ”med det som exploderar”.

Efter några år på Eurenco gick han vidare till Saab. Här jobbar han med både insocknes och pendlare.

– Vi har folk från Degerfors, Karlstad, Örebro och Eskilstuna. Min upplevelse är att det är svårare att locka montörer och operatörer att pendla längre sträckor. Men vi söker med ljus och lykta för att hitta rätt personer, säger han.

Även om behovet av kompetens är stort får det inte gå för fort. En utmaning för klubben har varit att dra i handbromsen när nyanställningarna samlas på hög. Det handlar om att ta hand om dem man rekryterat.

Cecilia Kinell

– Vi jobbar mycket med introduktionen av nyanställda. Redan innan du börjat får du en kontakt som kan svara på frågor eller vara som en ”fadder” i jobbstarten. Vi slänger inte in någon i jobbet, säger Cecilia Kinell som är chef för People & Culture Development på Saabs affärsområde Dynamics. 

Men även om rekrytering är en stor del av försvarsindustrins expandering, handlar det också om att behålla personal. Eurenco och Saab har tagit i hand på att inte konkurrera om varandras personal. Även om ingen kan hindra anställda från att söka tjänster hos branschkollegorna.

– Helst vill man ju låsa fast dem i kedjor, skrattar Jani Sennerblom. Men vi får jobba på andra sätt.

3 000 interna utbildningar

Andra sätt innebär bland annat möjligheter att utveckla sig inom det egna företaget. På Saab kan de anställda välja mellan 3 000 interna utbildningar. Även på Eurenco finns goda möjligheter att byta karriärbana mellan avdelningarna. Klubbordföranden Malin Tjärnström har själv jobbat på fyra olika ställen och har botaniserat sina kunskaper inom operatörssidan, labb, forskning och logistik.

– Jag har varit i väg och pluggat, men alltid återvänt hit, säger hon.

Och så beskriver Jani Sennerblom hur cirkeln brukar slutas i ”försvarsmeckat” i Bergslagen. 

– Ungdomarna tar en vända i världen. Sedan kommer de hem och knackar på. Och då är vår dörr öppen.

Rekordnivå för vapenexporten

  • 29 miljarder kronor var värdet av Sveriges krigsmaterialexport 2024. Det är den största summan hittills och en ökning med drygt 60 procent jämfört med 2023.
  • De tio största köparna i storleksordning (2024): Förenade arabemiraten, USA, Brasilien, Ungern, Tyskland, Polen, Nederländerna, Indien, Storbritannien, Tjeckien.
  • 30 procent av vapenexporten gick till icke-demokratier, exempelvis Turkiet, Brunei, Thailand, Qatar och Saudiarabien.
  • Sverige var den 14:e största vapenexportören i världen åren 2020-2024, enligt fredsforskningsinstitutet Sipri.

Källa: Svenska freds