Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Han öppnade närbutik - helt utan personal

I januari 2016 slog Näraffär upp portarna i skånska Viken. Upprinnelsen till dataanalytikern Robert Ilijasons helt automatiska matbutik var en vrålhungrig bebis.
Publicerad 6 oktober 2016, kl 11:32
Daniel Persson
Robert Iljasson öppnade sin obemannade närbutik i början av året. Daniel Persson

Hur fick du idén till din butik?
– När jag som nybliven far var ensam hemma med vår son Max tappade jag en gång vår sista barnmatsburk i golvet. Det var glassplitter, en skrikande Max och 20 minuter i bil in till Helsingborg och närmaste öppna mataffär. Kaoset triggade igång det hela. Jag kom på att allt borde finnas tillgängligt hela tiden. De mesta man köper på internet är något man väntar på, oavsett om det är mat eller skor.

Hur gjorde du för att komma i gång?
– Jag är egenföretagare och jobbar i vanliga fall med beslutsstöd och analyser främst för Ikea. Nu tänkte jag ”Hur svårt kan det här vara att lösa?”. Jag funderade på det här redan på 90-talet när jag bodde i ett litet samhälle i Småland och inte hade körkort. Men då tänkte jag mer på varuautomater.

Hur fungerar butiken?
– Det är en liten närbutik men utan tobak, alkohol och mediciner. Prisnivån är som i andra närbutiker. Man blir medlem genom att ladda ner en app och registrera sig med bank-id - det tar bara 15 sekunder. När man väl är medlem öppnar man butiksdörren genom att svepa med fingret i mobilappen. I butiken omvandlas appen till en scanner. När köpet är avslutat skickas automatiskt en faktura.

Finns det några säkerhetsrisker?
– Det är kameraövervakning i butiken, bilder lagras och det finns ett varningssystem som ger indikation om något ovanligt händer. Det finns ett inbyggt larm i systemet som kunder kan klicka på om någon smiter in bakom dem. Vi har haft ett fall av bank-id-kapning, det visade sig vara en dotter som hade ”lånat” sin mammas Bank-id.

Hur har försäljningen gått?
– Det finns två andra butiker i Viken. När de stänger klockan 20 ökar vår försäljning och pågår ungefär till midnatt. Tråkigt nog är det mest chips och läsk som säljs, det har med tiden på dygnet att göra. Jag drar in ungefär en tusenlapp per dag. Inredning, teknik och arbete har gått på cirka 500 000 kronor. Det här är tänkt som en demobutik. Jag hade tänkt starta fler butiker, men nu koncentrerar jag mig på att sälja tekniken i stället.

Hur har intresset varit?
– Enormt. Folk har hört av sig från hela världen, från Australien i öst till Kalifornien i väst. Men också från Sverige, bland annat från många byföreningar på småorter. Jag vill göra tekniken billig och lättillgänglig. Äldre ska inte behöva förflytta sig två mil eller mer för att handla.

Har obemannade butiker en framtid?
– Jag är övertygad om att om 10-15 år är obemannade butiker vanliga, som ett komplement till befintliga. När e-handeln tar över med hjälp av drönare och självkörande bilar så minskar antalet butiker. Det är en ganska enkel sak att göra hyllor självpåfyllande. Den enda butik som finns kvar är den som levererar det som du vill ha just nu. En vision är den semi-obemannade butiken. Man har kvar relationen med sina kunder men utökar med längre öppettider utan personal.

Funkar detta även i andra branscher?
– Absolut. Det är också en möjlighet för människor att driva affär vid sidan av sitt ordinarie heltidsjobb. Ingen kan leva på att sälja till exempel enbart cd-skivor.

Vad händer med jobben?
– Kassapersonalen kommer att försvinna, men den personliga kontakten är fortfarande viktig. I stället för att butikspersonal tar betalt så hjälper de kunderna. Ett färskt exempel: Förra veckan provade jag skor i en affär och behövde en storlek större. Men expediten hade fullt upp med att ta betalt av andra och gav mig ingen hjälp. Då gick jag. Tänk om hon i stället kunde ha hjälpt mig och låtit kunderna ta hand om betalningen själva. Befintliga jobb går inte alltid att rädda, men vi kommer skapa nya. Servicegraden kommer att höjas - det är framtiden!


Cajsa Högberg
[email protected]

 

Arbetsmarknad

Återkrav hotar jobb på idrottsklubbar

Flera idrottsklubbar återkrävs på miljonbelopp och kommer troligen att behöva säga upp anställda, enligt Arbetsgivaralliansen. Tillväxtverket hävdar att man bara följer lagen.
Johanna Rovira Publicerad 27 mars 2023, kl 06:00
Till vänster barn som tränar fotboll på en gräsplan. Till höger en säck med mynt.
Flera idrottsklubbar riskerar att behöva säga upp anställda på grund av orimliga återbetalningskrav från Tillväxtverket. Myndigheten hävdar att man bara lyder lagen. Foto: Ørn E. Borgen/NTB/TT & Colourbox.

Det går inte att jämställa idrottsklubbar med vinstdrivande företag. Det hävdar en rad svenska idrottsföreningar i ett öppet brev till Tillväxtverket. Bakgrunden är att verket krävt tillbaka miljonbelopp i stöd för korttidsarbete av idrottsklubbar, som till exempel Sirius, AIK, Gif Sundsvall, Djurgården och Malmö FF.

– Det blir tokigt att ha vinstdrivande företag som förebild, säger Björn Eriksson, ordförande på riksidrottsförbunden, en av de intresseorganisationer som skrivit under det öppna brevet. 

De sportklubbar som sökt det statliga stödet för korttidsarbete under pandemin anser att de uppfyllt de kriterier som ställdes - bland annat att man fått tillfälliga allvarliga ekonomiska svårigheter när läktarna stängdes och branschen i princip fick näringsförbud.

Krav på lönsamhet

En anledning till att Tillväxtverket begär återkrav är om problemen inte var tillfälliga utan att det fanns ekonomiska svårigheter redan före pandemin. Det finns inga krav på att de arbetsgivare som sökt stöd skulle ha gått med vinst, men däremot finns krav på lönsamhet och soliditet, enligt Tillväxtverket.

Idrottsklubbarna kontrar med att de inte ska vara lönsamma. Tanken är att de ska gå plus minus noll och att man knappast kan hävda att klubbar, som exempelvis Djurgården och AIK som funnits i 130 år, inte skulle vara solida.

Intentionerna missas

Madeleine Wagemyr.

Enligt Madeleine Wagemyr, chefsjurist på Arbetsgivaralliansen som också undertecknat det öppna brevet, missar Tillväxtverket intentionerna med lagen eftersom det i förarbetena står att hänsyn ska tas till den aktuella branschen.

– Tanken med lagen om stöd vid korttidsarbete är ju att parterna ska dela på kostnaderna vid kriser. Men nu långt efter att både arbetsgivare och arbetstagare tagit på sig sin del av skrällen, drar staten tillbaka sin del.

– Tillväxtverket utgår ifrån en mall och vägrar göra de undantag som ska göras enligt förarbetena, säger hon.

Johanna Pauldin, tillförordnad avdelningschef på Tillväxtverket, hänvisar till lagen:   

– Lagen säger att vi ska behandla alla stödsökande lika oberoende av bransch. Skulle vi göra på något annat sätt skulle vi göra fel. Jag förstår att det är tufft för alla de stödsökare vi riktar återkrav mot, men vi kan inte behandla idrottsklubbarna på något annat sätt än övriga, säger hon.

Återkrav på miljonbelopp

Arbetsgivaralliansens hjälper fjorton idrottsklubbar som åkt på återkrav och flaggat om hjälp, men Madeleine Wagemyr vet att det finns betydligt fler klubbar än så som måste betala igen stöd de fått under pandemin.

– Det är åtskilliga miljoner som återkrävs och det finns risk för att det kommer att bli uppsägningar på grund av arbetsbrist. Syftet var ju att rädda arbetstillfällen, men det verkar Tillväxtverket helt bortse från. Det är sorgligt att nu kommer man att vara tvungen att göra de uppsägningar man försökte undvika, säger hon.

I de flesta av de fall om idrottsklubbar som prövats, har domstolen gett Tillväxtverket rätt i sin tolkning av lagen. Men enligt Madeleine Wagemyr har Tillväxtverket också krävt återbetalning av en klubb som fått rätt i sak i förvaltningsdomstolen.

– Domstolen har prövat frågan, men ändå återkrävs klubben på pengarna på exakt samma grunder som tidigare, säger Madeleine Wagemyr.

– Jag vet inte vilket ärende det gäller, men min uppfattning är att vi följer de domar som avkunnas, säger Johanna Pauldin.

Villkor för stöd vid korttidsarbete

  • Kan sökas av arbetsgivare vid  tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheter. 
  • Svårigheterna ska ha orsakats av förhållanden utom arbetsgivarens kontroll
  • Svårigheterna ska bero på omvärldshändelser som rimligtvis inte hade kunnat förutses eller undvikas.
  • Arbetsgivaren ska ha gjort vad som går för att minska kostnaderna för arbetskraft.