Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Fler startar eget

Egenföretagare är den grupp som ökar mest bland Unionens medlemmar. Och allt fler tjänstemän startar eget när de blir uppsagda från en anställning. Bland kvinnor som haft kontakt med Trygghetsrådet är siffran rekordhög.
Linnea Andersson Publicerad
FREDRIK SANDBERG / TT
Det blir vanligare och vanligare att uppsagda tjänstemän väljer att starta eget. FREDRIK SANDBERG / TT

Andelen kvinnor som startar eget företag med stöd av Trygghetsrådet (TRR) har ökat med 28 procent de senaste åren. Det är den högsta noteringen av företagande bland kvinnor sedan TRR började mäta 1980.

Då var andelen kvinnliga egenföretagare 21 procent jämfört med perioden 2010 till 2012 då siffran var 36 procent, en ökning med 71 procent.

Att anställningsformerna förändras syns inte minst i Unionens medlemsgrupper där egenföretagarmedlemmar ökar mest. I januari i år hade Unionen 7 660 egenföretagarmedlemmar och förbundet ser en fortsatt uppåtgående trend.

Cecilia Fahlberg, Unionens ordförande, berättade under TRR:s Almedalsseminarium på onsdagförmiddagen att Unionen från början tog initiativ till egenföretagarmedlemskapet för IT-konsulter men att de i dag har medlemmar i flera branscher.

Hon uttryckte en viss oro över att egenföretagandet ibland ställer höga krav på fackets roll, inte minst vad gäller den stora utbredningen av frilansare inom mediebranschen, eller när arbetstagare och arbetsgivare i dag ”möts” och gör upp villkor via nätet.

- Vi ser också att det växer upp egenanställningsföretag, sade Cecilia Fahlberg.

En av förklaringarna till att så många kvinnor startar företag är enligt TRR just problemen inom mediebranschen där många som sägs upp väljer att starta eget som frilansskribenter.

Av samtliga företag som startas av TRR:s klienter är 77 procent fortfarande aktiva efter tre år.

Egenanställningsföretag

Eller faktureringsbolag, är ett snabbt växande fenomen. Affärsidén bygger bland annat på att bolaget låter personer med A-skatt fakturera sina uppdrag (tillfälliga eller varaktiga) via bolaget. I stället för att frilansaren har ett avtal med sin uppdragsgivare, är avtalet mellan egenanställningsföretaget (som har F-skatt) och uppdragsgivaren.

Egenanställningsföretaget fakturerar, betalar skatt och sociala avgifter i utbyte mot en andel av frilansarens "lön".

Exempel på egenanställningsföretag är Frilans Finans och Cool Company.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.