Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Egenföretagare riskerar konkurs: ”Det tog tvärstopp”

Nästan varannan egenföretagare tror att de snart kommer gå i konkurs på grund av coronakrisen, enligt en undersökning bland Unionens medlemmar. Johan Svälas har länge klarat sig bra – men nu har det tagit stopp.
Anita Täpp Publicerad
Privat, Johan Sandberg / TT
Förra veckan slutade kunderna ringa egenföretagaren Johan Svälas. Privat, Johan Sandberg / TT

Många av landets egenföretagare har drabbats hårt av coronakrisen. Enligt en undersökning som Unionen låtit göra bland de cirka 11 000 medlemmarna i Unionen Egenföretagare har nu sex av tio tappat minst 30 procent av sina tidigare intäkter.

Minst lika många har tvingats att ta ut en lägre lön eller ingen lön alls och 45 procent tror att de kan tvingas gå i konkurs inom sex månader.

Nästan sju av tio upplever också att de inte har fått någon konkret hjälp av regeringens insatser. För att man ska klara sig genom coronakrisen vill nära hälften, 45 procent, av alla tillfrågade se tillfälligt slopade arbetsgivaravgifter och egenavgifter medan nära fyra av tio vill se ett riktat stöd till egenföretagare med enskild firma.

Fyra av tio vill även att det ska vara möjligt att få ersättning från a-kassan samtidigt som man söker nya uppdrag.

– Om egenföretagarna ska överleva krisen behövs mer hjälp nu, säger Katarina Lundahl, chefsekonom på Unionen, i en kommentar till undersökningen.

– De egenföretagare som inte nås av korttidsarbete eller omställningsstöd måste få ett motsvarande stöd på något annat sätt. Det gäller särskilt egenföretagare med enskild firma. Och de stöden som redan finns där måste göras tillgängliga över sommaren. Då ökar möjligheten för fler egenföretagare att övervintra krisen, fortsätter hon.

Läs mer: TCO vill se ändrade regler för arbetslösa egenföretagare

Ett exempel på mer stöd till egenföretagarna som Unionen vill se är att a-kassans regler ändras så att den som lägger sitt företag vilande förutom att ha rätt att upprätthålla kontakten med sina nuvarande kunder också får söka upp nya. Och att detta åtminstone gäller under hela 2020.
 

"Nu börjar det gå dåligt"


Foto: Privat

Egenföretagaren Johan Svälas jobbar som miljökonsult med fokus på lösningar vad gäller vatten och avlopp och har haft flera ben att stå på. Förutom att han exempelvis arbetat med markberedning, skogsdikning och vattenvård åt länsstyrelsen har han haft många privata uppdragsgivare, som bostadsrättsföreningar.

Mest jobb har han dock haft åt uppdragsgivare inom turistnäringen, med att ordna provisoriska lösningar för vatten och avlopp, som att tömma bajamajor.

– Men alla arrangemang i Dalarna som Classic Car, dansbandsveckan i Malung och konserterna på Dalhalla är ju inställda nu. Och all stuguthyrning och alla campingar står i princip stilla, säger Johan Svälas.

– Förut har jag haft så mycket att göra att jag till och med har funderat på att expandera och anställa. Men det har jag ju fått backa från nu.

Hittills har han ändå hållit sig flytande, genom att beta av sådant som han inte har hunnit ta itu med tidigare. Men nu börjar också de uppdragen ta slut.

– I förra veckan ringde bara två kunder. Så nu börjar det gå dåligt, säger han.

Ett problem i det här läget, när han länge aktivt har letat efter nya uppdrag, är att han inte har tagit sig tid att undersöka vilka stöd han eventuellt kan få som egeföretagare.

–  Jag har inte riktigt satt mig in i det. Men nu funderar jag ändå på att försöka korttidspermittera mig själv, även om det sannolikt kommer ta lång tid innan man får stödet. Och det börjar bli bråttom nu, när det inte kommer in några inkomster längre.

Stöd till egenföretagare

Unionen.se kan du läsa mer om vilka stöd du kan få som egenföretagare.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.