Hoppa till huvudinnehåll
Arbetslöshet

Fick sina intyg - med hjälp av Unionen

Två av de Unionenmedlemmar som ombudsmannen Patrik Cassersten försökt hjälpa att få arbetsgivarintyg är Christian Erps och Mia Silverberg.
Anita Täpp Publicerad

Sommaren 2012 var den nu 23-årige Christian Erps anställd som säljare på ett IT-företag. Efter tre månader sa han upp sig för att börja jobba som säljare av kontorsmaterial på ett annat företag i stället. När han efter ett halvår slutade där och skulle söka ersättning från a-kassan behövde han ett arbetsgivarintyg från båda arbetsplatserna.

Att få ett arbetsgivarintyg från den sista arbetsgivaren gick utan större problem även om det måste kompletteras.

Men när det gällde IT-företaget tog det totalt tre månader innan Christian fick ett intyg. Det sedan först han själv och sedan både han och ombudsmannen Patrik Cassersten legat på arbetsgivaren genom regelbundna telefonsamtal och mejl.

Det innebar att Christian gick utan ersättning från a-kassan i 3,5 månader, när han i stället levde på ”allmosor” som han säger, vilket främst innebar hjälp av föräldrarna.

- Det kändes inte alls kul för man vill ju klara sig själv. Och det är rent ut sagt för jävligt att arbetsgivare kan göra så här, alltså bara strunta i att skriva ett intyg utan att det finns något slags möjlighet att sätta press på och komma åt dem. Händer det en person med familj och barn så blir det ju en fruktansvärd börda för den människan.

62-åriga Mia Silverberg var provanställd på ett industriföretag fram till i början av januari i år. Sedan dess har hon först själv, och sedan med hjälp av Patrik Cassersten, försökt få ett arbetsgivarintyg.

- Jag har ringt och skickat mejl på mejl utan att få något svar över huvudtaget. Patrik har också skickat brev till arbetsgivaren där han påmint om skyldigheten att skriva arbetsgivarintyg och också erbjudit att hjälpa honom att fylla i det. Men än har vi inte fått något svar, säger Mia.

Eftersom hon provanställdes med hjälp av bidrag från arbetsförmedlingen och också var sjukskriven under en period har både arbetsförmedlingen, försäkringskassan och a-kassan begärt att få ett arbetsgivarintyg.

Sedan hon förklarat varför hon inte hade något intyg fick hon senare ändå ersättning grundat på att hon i stället skickat in sitt anställningsavtal, uppsägningspapper och sina lönebesked. Men det innebar ändå att hon stod utan ersättning i nära tre veckor och då måste låna pengar av släkt och vänner för att kunna betala räkningarna.

Och något arbetsgivarintyg har hon alltså ännu inte fått.

- Ett sådant kan ju också vara viktigt för mig framöver. Jag tycker jag det är fruktansvärt att man inte kan sätta dit de arbetsgivare som inte uppfyller den här skyldigheten, säger Mia.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetslöshet

83 kommuner saknar Arbetsförmedling

Antalet fast bemannade arbetsförmedlingskontor har halverats på några år. Arbetsförmedlingen saknas nu helt i 83 kommuner, enligt en rapport från Unionen.
David Österberg Publicerad 29 april 2026, kl 10:09
Arbetsförmedlingen kontor
Den som är arbetslös får bättre hjälp att hitta nytt jobb genom att besöka ett av Arbetsförmedlingens fysiska kontor, enligt Unionen. Trots det saknar många kommuner sådana kontor. Johan Nilsson/TT

2019 inleddes en reform av Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen konkurrensutsattes och fler tjänster köptes in från privata aktörer. Sedan dess har antalet arbetsförmedlingskontor med fast personal mer än halverats – från 170 till 81. Det visar en genomgång som fackförbundet Unionen har gjort. 

Arbetsförmedlingen saknas nu helt i 83 kommuner och avståndet till närmaste kontor har ökat i 271 av landets 290 kommuner.

Det här är inte en marginell förändring. Det är en systematisk tillbakadragning av staten från stora delar av landet, med tydliga konsekvenser för arbetsmarknaden, säger Peter Hellberg, förbundsordförande på Unionen, i ett pressmeddelande.

Privata aktörer har fått större ansvar

Enligt Unionen leder Arbetsförmedlingens bristande närvaro till färre fysiska möten, sämre tillgång till personligt stöd och sämre matchning mellan arbetslösa och företag.

Rapporten visar också att privata aktörer har fått ett större ansvar, men inte heller de finns i alla kommuner. 68 kommuner saknar privata leverantörer. I många glesbefolkade områden finns varken Arbetsförmedlingen eller privata aktörer.

När varken staten eller marknaden finns på plats blir människor och företag utan stöd. Det är ett misslyckande för arbetsmarknadspolitiken, säger Peter Hellberg.

Unionen vill bland annat att Arbetsförmedlingens lokala närvaro ska stärkas, att fler arbetslösa får fysiska möten och att systemet med fristående leverantörer ses över.