
Man brukar säga att TCO:s medlemmar röstar som svenska folket. Men opinionsförändringar brukar också märkas mer och tidigare inom TCO. Med drygt 570 000 medlemmar är Unionen TCO:s största medlemsförbund. Hur röstar då Unionens medlemmar?
Kollega har med hjälp av Novus mätt partivindarna bland våra läsare – som också är medlemmar i Unionen – fyra månader innan riksdagsvalet i september.
Om Kollegas läsare avgjorde valet i höst skulle de rödgröna vinna, med Socialdemokraterna som största parti (32 procent). Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle ta hem 8 procent vardera av rösterna – det vill säga det rödgröna blocket skulle få totalt 48 procent av rösterna.
Alliansen skulle få 26 procent, varav Moderaterna 22 procent. Folkpartiet skulle hamna på skakiga 4 procent och både Centern och Kristdemokraterna skulle åka ur riksdagen, med två respektive en procent av rösterna.
Det skulle tveklöst leda till ny regering efter valet, konstaterar TCO:s samhällspolitiske chef Roger Mörtvik.
– Mest sannolikt skulle vi få en S- och MP-regering med passivt stöd av V. Ett alternativ skulle vara att FP då väljer att gå in i en regering med S och MP, då både C och KD skulle åka ut och Alliansen sannolikt upphöra. Ett sådant resultat skulle definitivt skaka om svensk politik i grunden.
I det senaste riksdagsvalet, hösten 2010, fick Sverigedemokraterna 5,7 procent, och det resultatet var det inte TCO-medlemmarna som stod bakom, bara 2,3 procent av TCO:s medlemmar röstade på SD 2010. I april 2014 får Sverigedemokraterna hela 7 procent av Kollegas läsare, enligt undersökningen.
Kollegas läsares dreamteam (se bilden ovan).
Så här gjorde vi: Vi frågade våra läsare vilka tre kandidater de helst vill se i en regering. Vi gav sedan de tyngsta posterna till dem som fick flest röster. I övrigt har vi försökt fördela posterna utifrån både flest röster och de frågor respektive person ofta uttalar sig i eller på annat sätt visat särskilt engagemang för. OBS! Här blandar vi humor och allvar!
Statsminister, Stefan Löfven. Partiledare för det största partiet. Hur han lyckas samarbeta med finansministern återstår att se.
Utrikesminister, Margot Wallström. Med sin internationella erfarenhet och sitt kontaktnät passar hon för rollen.
Finansminister, Anders Borg. Väljarna verkar nöjda med hur Borg skött de offentliga finanserna och han får fortsatt förtroende.
Finansmarknadsminister, Magdalena Andersson. Inte fullt lika populär som Borg, men här får hon en chans att visa vad hon går för.
Justitieminister Annie Lööf. Förutom politiken är Lööf utbildad jurist. Kanske en fördel för en justitieminister?
Utbildningsminister, Gustav Fridolin. Känns givet för folkhögskolelärare Fridolin.
EU- och biträdande statsminister, Carl Bildt. Hallänning, svensk, europé. Att gå från utrikesminister till EU-minister kan tyckas som en degradering men som inhoppare för statsministern vet man aldrig vad som dyker upp.
Arbetsmarknadsminister, Jonas Sjöstedt. Som före detta metallindustriarbetare har Sjöstedt förhoppningsvis koll på hur det är på arbetsmarknaden.
Jämställdhetsminister, Gudrun Schyman. "Ut med rasisterna, in med..." åtminstone en feminist.
Kultur- och idrottsminister, Thomas Boström. Vem lämpar sig bättre för denna dubbla ministerpost än en författare med en fotbollskarriär i ryggen?
Infrastruktur- och IT-minister, Lars Ohly. Vem har bättre koll på när tågen går och inte går än en före detta tågmästare? Dessutom teknikvänlig och aktiv på såväl Twitter som Instagram.
Migrationsminister, Ylva Johansson. Har anklagat regeringen för att blunda för utnyttjandet av utländsk arbetskraft. Nu får hon själv en chans att rätta till det.
Integrationsminister, Mikael Damberg. Som ordförande för Fadimes minnesfond kan han använda sitt engagemang i kampen mot hedersrelaterat förtryck och för en lyckad integration.
Socialminister, Mona Sahlin. Ingen match för någon med sådan bred erfarenhet av flera ministerposter.
Försvarsminister, Jan Björklund. Efter all kritik mot skolpolitiken efter senaste Pisa-undersökningen tror vi att Björklund längtar tillbaka till och vill få användning för sin gamla militärkarriär.
Handelsminister, Maria Wetterstrand. Vid sidan om sin biologiutbildning har hon i sin politiska karriär bland annat varit ordförande för näringsutskottet och steget till handelsminister känns inte långt.
Miljöminister, Åsa Romson. Första svenska partiledaren på 40 år med en doktorsexamen - i miljörätt.
Närings- och energiminister, Fredrik Reinfeldt. Får användning för sin ekonomutbildning och eventuellt lite ny energi.
Biståndsminister, Jan Eliasson. Redan en självklar opinionsbildare i biståndsfrågor.
Socialförsäkringsminister, Carin Jämtin. Vi vet inte hur hon axlar rollen, men vi vet att hon är populär bland Kollegaläsarna.
Högskoleminister, Leif GW Persson. Har både studerat och varit anställd vid högskolan, men har en förmåga att tänka utanför boxen. Möjligen blir hans brist på rädsla för farlig i maktens korridorer.
Barn- och äldreminister, Göran Hägglund. Inget särskilt långt steg för nuvarande socialministern.
Landsbygdsminister, Jimmie Åkesson. Här får Åkesson chansen att verka för en levande landsbygd och de nya landsbygdsjobb som SD utlovat.
Bostads- och kulturarvsminister, Bert Karlsson. Får chansen att kombinera bostadspolitiken med sitt intresse för medeltiden. Kanske kan Götene medeltidsby bli bostäder?
Kollega undersöker
Resultatet av Kollegas/Novus opinionsundersökning:
32 procent s
22 procent m
8 procent mp
8 procent v
7 procent sd
4 procent fp
2 procent c
1 procent kd
2 procent annat parti
Undersökningen, som gjordes under april 2014 av Novus på uppdrag av Kollega, besvarades av 811 personer. Andel osäkra väljare var 15 procent.
Novus