Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Man brukar säga att TCO:s medlemmar röstar som svenska folket. Men opinionsförändringar brukar också märkas mer och tidigare inom TCO. Med drygt 570 000 medlemmar är Unionen TCO:s största medlemsförbund. Hur röstar då Unionens medlemmar?
Kollega har med hjälp av Novus mätt partivindarna bland våra läsare – som också är medlemmar i Unionen – fyra månader innan riksdagsvalet i september.
Om Kollegas läsare avgjorde valet i höst skulle de rödgröna vinna, med Socialdemokraterna som största parti (32 procent). Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle ta hem 8 procent vardera av rösterna – det vill säga det rödgröna blocket skulle få totalt 48 procent av rösterna.
Alliansen skulle få 26 procent, varav Moderaterna 22 procent. Folkpartiet skulle hamna på skakiga 4 procent och både Centern och Kristdemokraterna skulle åka ur riksdagen, med två respektive en procent av rösterna.
Det skulle tveklöst leda till ny regering efter valet, konstaterar TCO:s samhällspolitiske chef Roger Mörtvik.
– Mest sannolikt skulle vi få en S- och MP-regering med passivt stöd av V. Ett alternativ skulle vara att FP då väljer att gå in i en regering med S och MP, då både C och KD skulle åka ut och Alliansen sannolikt upphöra. Ett sådant resultat skulle definitivt skaka om svensk politik i grunden.
I det senaste riksdagsvalet, hösten 2010, fick Sverigedemokraterna 5,7 procent, och det resultatet var det inte TCO-medlemmarna som stod bakom, bara 2,3 procent av TCO:s medlemmar röstade på SD 2010. I april 2014 får Sverigedemokraterna hela 7 procent av Kollegas läsare, enligt undersökningen.
Kollegas läsares dreamteam (se bilden ovan).
Så här gjorde vi: Vi frågade våra läsare vilka tre kandidater de helst vill se i en regering. Vi gav sedan de tyngsta posterna till dem som fick flest röster. I övrigt har vi försökt fördela posterna utifrån både flest röster och de frågor respektive person ofta uttalar sig i eller på annat sätt visat särskilt engagemang för. OBS! Här blandar vi humor och allvar!
Statsminister, Stefan Löfven. Partiledare för det största partiet. Hur han lyckas samarbeta med finansministern återstår att se.
Utrikesminister, Margot Wallström. Med sin internationella erfarenhet och sitt kontaktnät passar hon för rollen.
Finansminister, Anders Borg. Väljarna verkar nöjda med hur Borg skött de offentliga finanserna och han får fortsatt förtroende.
Finansmarknadsminister, Magdalena Andersson. Inte fullt lika populär som Borg, men här får hon en chans att visa vad hon går för.
Justitieminister Annie Lööf. Förutom politiken är Lööf utbildad jurist. Kanske en fördel för en justitieminister?
Utbildningsminister, Gustav Fridolin. Känns givet för folkhögskolelärare Fridolin.
EU- och biträdande statsminister, Carl Bildt. Hallänning, svensk, europé. Att gå från utrikesminister till EU-minister kan tyckas som en degradering men som inhoppare för statsministern vet man aldrig vad som dyker upp.
Arbetsmarknadsminister, Jonas Sjöstedt. Som före detta metallindustriarbetare har Sjöstedt förhoppningsvis koll på hur det är på arbetsmarknaden.
Jämställdhetsminister, Gudrun Schyman. "Ut med rasisterna, in med..." åtminstone en feminist.
Kultur- och idrottsminister, Thomas Boström. Vem lämpar sig bättre för denna dubbla ministerpost än en författare med en fotbollskarriär i ryggen?
Infrastruktur- och IT-minister, Lars Ohly. Vem har bättre koll på när tågen går och inte går än en före detta tågmästare? Dessutom teknikvänlig och aktiv på såväl Twitter som Instagram.
Migrationsminister, Ylva Johansson. Har anklagat regeringen för att blunda för utnyttjandet av utländsk arbetskraft. Nu får hon själv en chans att rätta till det.
Integrationsminister, Mikael Damberg. Som ordförande för Fadimes minnesfond kan han använda sitt engagemang i kampen mot hedersrelaterat förtryck och för en lyckad integration.
Socialminister, Mona Sahlin. Ingen match för någon med sådan bred erfarenhet av flera ministerposter.
Försvarsminister, Jan Björklund. Efter all kritik mot skolpolitiken efter senaste Pisa-undersökningen tror vi att Björklund längtar tillbaka till och vill få användning för sin gamla militärkarriär.
Handelsminister, Maria Wetterstrand. Vid sidan om sin biologiutbildning har hon i sin politiska karriär bland annat varit ordförande för näringsutskottet och steget till handelsminister känns inte långt.
Miljöminister, Åsa Romson. Första svenska partiledaren på 40 år med en doktorsexamen - i miljörätt.
Närings- och energiminister, Fredrik Reinfeldt. Får användning för sin ekonomutbildning och eventuellt lite ny energi.
Biståndsminister, Jan Eliasson. Redan en självklar opinionsbildare i biståndsfrågor.
Socialförsäkringsminister, Carin Jämtin. Vi vet inte hur hon axlar rollen, men vi vet att hon är populär bland Kollegaläsarna.
Högskoleminister, Leif GW Persson. Har både studerat och varit anställd vid högskolan, men har en förmåga att tänka utanför boxen. Möjligen blir hans brist på rädsla för farlig i maktens korridorer.
Barn- och äldreminister, Göran Hägglund. Inget särskilt långt steg för nuvarande socialministern.
Landsbygdsminister, Jimmie Åkesson. Här får Åkesson chansen att verka för en levande landsbygd och de nya landsbygdsjobb som SD utlovat.
Bostads- och kulturarvsminister, Bert Karlsson. Får chansen att kombinera bostadspolitiken med sitt intresse för medeltiden. Kanske kan Götene medeltidsby bli bostäder?
Resultatet av Kollegas/Novus opinionsundersökning:
32 procent s
22 procent m
8 procent mp
8 procent v
7 procent sd
4 procent fp
2 procent c
1 procent kd
2 procent annat parti
Undersökningen, som gjordes under april 2014 av Novus på uppdrag av Kollega, besvarades av 811 personer. Andel osäkra väljare var 15 procent.
Novus
Elisabeth Sasse, kanslichef på Unionen, lämnar sitt uppdrag efter sommaren. Den informationen gick förbundet ut med till samtliga anställda under fredagsförmiddagen. Sasse är högsta chef över fackförbundets omkring 1000 anställda personer.
I ett skriftligt meddelande till de anställda förklarar Sasse avgången:
– Det var en annan förbundsstyrelse som rekryterade mig, som då la stor vikt vid min affärsbakgrund. Några år senare, med en ny förbundsstyrelse vid rodret, prioriteras andra egenskaper och drivkrafter än de jag rekryterades för. Det känns därför både naturligt och rätt att jag och Unionen går skilda vägar.
Avgången sker två veckor efter att Unionens andre vice ordförande lämnade sitt uppdrag. Elisabeth Sasse säger till Kollega att "ingenting har hänt" utöver det som står i det kortfattade meddelandet till personalen, och att hennes avgång "verkligen inte" hänger ihop med andre vice ordförandens avgång.
Förbundsordförande Peter Hellberg säger samma sak.
– Jag skulle verkligen vilja trycka på att de inte hänger ihop. Snarare tvärtom, på något vis. Det är djupt olyckligt att de här två sakerna skulle kunna riskera att sammanblandas, för de har verkligen inte alls med varandra att göra, säger Hellberg till Kollega.
Elisabeth Sasse rekryterades 2022. Den största förändring som skett i Unionen sedan dess är att man har fått en ny ordförande. Elisabeth Sasse säger att det inte finns någon personkonflikt mellan henne och den nyvalda ordföranden Peter Hellberg.
– Nej, det finns ingen konflikt alls. Det är en ny ordförande, ett nytt presidium och en ny förbundsstyrelse, det är många nya i förbundsstyrelsen. Det är inte ett dugg konstigt att en förbundsstyrelse måste få välja sin kanslichef.
Sker detta på förbundsstyrelsens initiativ?
– Nej, det står väl också i meddelandet [till de anställda], att vi har pratat om detta ett tag. Vi är helt överens. Det här är helt rimligt och bra.
Unionen har satt ett ambitiöst mål om att vara 50 000 förtroendevalda år 2027. Än så länge går den utvecklingen relativt långsamt. Hänger det ihop med din avgång?
– Nej, det gör det absolut inte.
I meddelandet till de anställda skriver du att den nya förbundsstyrelsen "prioriterar andra egenskaper" än dina. Vad är det för prioriteringar hos den nya styrelsen som du inte kunnat leva upp till?
– Jag tycker att du ska prata med Peter Hellberg om det. Jag tror inte alls att jag inte har kunnat leva upp till andra prioriteringar. Det handlar mer om, precis som det står i meddelandet, vad jag har rekryterats för. De tar en lite annan väg, och då är det så.
Även Peter Hellberg förnekar att det rör sig om en personkonflikt.
– Jag var också en del av den förbundsstyrelse som rekryterade henne. Så nej, det gör det verkligen inte. Vi har haft en väldigt bra dialog under den här perioden sedan jag blev ordförande.
Gällande målet att nå 50 000 förtroendevalda säger han:
– Där tycker vi att vi haft en väldigt bra dialog om det faktum att det går lite långsammare än vi skulle önska, och att det finns planer på hur man ska förändra det arbetet, och så vidare. Så det korta svaret är nej, det är inte det som ligger bakom.
Vad är det för prioriteringar hos den nya förbundsstyrelsen som Elisabeth Sasse inte har kunnat leva upp till?
– Det vi har pratat om är ju att vi vill hitta en ledning, med kanslichef i toppen, som har förmågan att hitta energin i hela organisationen för de förändrade arbetssätt och det vi har beslutat om. Här upplever vi att vi kan få in en ny energi i organisationen, för våra utvecklade mål, om vi gör det här bytet.
Vad är det för mål?
– Det är både att vi har ändrat vår struktur i att definiera den demokratiska organisationens, alltså förtroendevaldas roll, framför allt på regional nivå men även i hela förbundet. Kontra vad kansliet och de anställda ska göra. Förtroendevaldamålet som du påpekade, 50 000 förtroendevalda 2027, är också ett av de absolut viktigaste målen.
– Men sedan handlar det naturligtvis om att vi som Sveriges största fackförbund vill synas och höras och ha ett inflytande som motsvarar det.
Och detta har inte Elisabeth Sasse kunnat uppnå?
– Jo, hon har gjort ett väldigt bra arbete, precis som vi påpekar i pressmeddelandet. Men vi tror att det kan behövas ny energi in i både anställdaorganisationen och förtroendevaldaorganisationen för att ta nästa steg i den här utvecklingen.
Enligt Unionens verksamhetsberättelse för 2023 har kanslichefen ett avtal om avgångsvederlag på motsvarande 18 månadslöner. I samma dokument står att Sasse har en månadslön på 151 000 kronor.
Peter Hellberg bekräftar för Kollega att det är 18 månadslöner som gäller för Elisabeth Sasses avgångsvederlag och att de inte har kommit överens om något ytterligare. Det innebär att kostnaden för Unionen blir minst 2 718 000 kronor, plus sociala avgifter. Om Sasse får ett nytt jobb inom de 18 månaderna räknas avgångsvederlaget av mot den nya lönen.
Elisabeth Sasse har tidigare bland annat varit chef på försäkringsbolaget Folksam. På frågan om vad hon ska göra nu svarar hon:
– Jag har en anställning som är kopplad till ett avtal. Så jag kommer kunna klara mig ett tag. Sedan har jag lite olika trådar som jag drar i. Jag känner mig helt lugn och trygg med det, det kommer gå bra för mig.
Tillförordnad kanslichef blir nu Malin Engström, som kommer från en roll som chef över Unionens regionchefer.
I meddelandet till de anställda säger Peter Hellberg att Unionens förbundsstyrelse kommer ge information om rekryteringen av en ny ordinarie kanslichef "efter sommaren".