Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Hur mår du på jobbet?

Tävlingen är avslutad! Vinnarna presenteras vecka 17. Alla som får sina bidrag publicerade får tre trisslotter vardera.
Eva Karlsson Publicerad

Tills vinnarna presenteras kan du här läsa om Lenas, Morgans och Annas erfarenheter. 

Lena är administratör i ett säljföretag:

- Om jag jämför med den arbetsplats som jag hade för tio år sedan så är det rätt bra. På mitt förra ställe var alla negativa - utom personalchefen och en städerska. Man kan säga att personalchefen lurade mig med sina lyckliga ögon och sitt smittsamma skratt när jag var där på anställningsintervju. Jag delade rum med två gnällspikar som sakta hade nött ner mig om jag hade varit kvar. Jag försökte ta kontakt med andra på kafferasterna men de hade samma trista uppfattning om livet. Städerskan var den enda som hade visioner. Hon brukade slå sig ner mitt emot mig och berätta vad hon skulle göra om hon vann en miljon.

- De första åren på min nuvarande arbetsplats var rena drömmen. Vi hade mål som vi gemensamt jobbade mot och vi skrattade mycket tillsammans. Sedan köpte vi ett mindre företag vars produkter vi ville åt. Personalen följde med men de gillade inte förändringarna. Några av dem går fortfarande runt och ser ut som om de har hamnat i en mardröm. 

Morgan är tekniker på en IT avdelning:

- Inte så bra. Vi som är kvar efter stora neddragningar borde vara glada och tacksamma, men i stället är vi som disktrasor. Vi väntar på en ny smäll. Jag har en anteckningsbok som jag skriver positiva saker i. Där står bland annat att jag har jättebra lön, två kompisar som förstår mig och att vi snart ska flytta till nya lokaler som ligger närmare mitt hem. Gissa om jag får titta i den ofta för att stå ut. Tempot har också ökat. Jag borde söka mig härifrån, jag börjar känna mig dränerad. Men jag orkar inte riktigt än.

Anna är mellanchef på ett tjänsteföretag:

- Jag gillar mina närmaste medarbetare som är trevliga, lojala och flitiga men jag har kommit att avsky alla möten med de andra cheferna. De sitter där, alla fyrkantiga personer, runt bordet och kan inte tiga fast de inte har något att säga. Alla tycks ha något uppdämt behov av att få höra sin egen röst. Ett möte kan pågå i flera timmar! Alla säger samma sak, med ytterst små variationer.

- Jag har börjat se mig om efter ett nytt jobb, men det finns inte mycket att söka. Man vill ju ha något som är bättre och inte sämre.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Lista: Sumprunkare och fem andra utdöda yrken

Yrken kommer och går, och framtida jobb är svåra att förutse. Men vi kan se tillbaka på historiska jobb som inte längre finns - som till exempel sumprunkare och rackare.
Lena Michanek Publicerad 23 oktober 2026, kl 06:00
Småbåtar och bryggor i hamnen vid Slussen, med Stockholms bebyggelse och kyrktorn i bakgrunden.
Fiskarhamnen vid Slussen i Stockholm 1896. Här jobbade sumprunkare med att hålla infångad fisk vid liv. Fotograf: Okänd, Stadsmuseet i Stockholm

Teknikskiften har alltid påverkat arbetsmarknaden. Gatubelysning, kylskåp, modern sjukvård och nya lagar har inte bara gjort vardagen enklare. Förändringarna har också skickat hela yrkeskårer till historieböckerna. 
Här är sex jobb som en gång gick att skriva på visitkortet, åtminstone om visitkort hade varit vardagsmat.

 

1. Lykttändare 

I mitten av 1700-talet fick Stockholm allmän gatubelysning och kungliga förordningar bestämde när lyktorna skulle tändas och släckas. Därmed blev lykttändare ett yrke, som gick i graven under 1940-talet då elektriska lampor tog över. 

  1. Rackare 

En rackare var i södra Sverige dräng till bödeln, vilket bland annat innebar att göra i ordning avrättningsplatser och ta hand om de avrättade. Rackaren slaktade även hästar och andra djur och tog hand om avfall på nätterna. 

När rackaren kom för att slakta hästar serverades en slaktarsup i ett speciellt glas som ingen annan drack ur eftersom rackaren ansågs vara oren. Därifrån härstammar uttrycket ”ta sig en rackare”. Yrket försvann i samband med att dödsstraffet avskaffades i Sverige 1921. 

  1. Sumprunkare

Sumprunkaren såg till att vattnet i fisksumpar cirkulerade så att syre tillfördes och fiskarna inte dog. En sump är i sammanhanget en behållare för förvaring av levande fisk. 

Arbetet var hårt. En teknik var att fästa ett rep i sumpen eller i en båt med sump, och i andra änden sätta en tung sten som sumprunkaren höll i ständig rörelse. Yrket dog ut under 1940-talet, när modernare kylteknik gjorde sitt intåg.

  1. Salpetersjudare 

Yrket bestod i att samla in urindränkt jord och genom olika processer, däribland sjudning, utvinna salpeter. Gustav Vasa hade bestämt att jorden under böndernas ladugårdar tillhörde staten, eftersom salpeter var en viktig beståndsdel i svartkrut. Yrket hade öknamnet ”pissegubbe” och gick ur tiden när bomullskrutet upptäcktes. Den statliga organisationen för yrket avskaffades 1895.

  1. Munskänk 

En munskänk skötte dryckesvarorna vid kungliga hov och hos furstar och stormän. Munskänken skulle skydda sin herre mot förgiftning och behövde ibland prova drycken själv innan den serverades. En munskänk behövde vara pålitlig och yrket ansågs vara en förtroendepost. I Sverige tycks munskänkar ha funnits vid hovet till början av 1700-talet. 

  1. Fältskär 

En fältskär var medeltidens kirurg, ofta med en bakgrund som barberare. 

Under de många krigen i Europa under medeltiden var efterfrågan stor, men från 1800-talet började utbildade läkare successivt ta över kirurgin. Fältskär var dock en erkänd utbildning övervakad av Medicinalstyrelsen fram till slutet av 1800-talet.  

Källa: Wikipedia, Förvaltningshistorisk ordbok