Målet handlar om en kvinna som fått klartecken från sin svenska arbetsgivare att jobba på distans från Sydafrika. När hon sedan behövde ta hand om sjukt barn, och ansökte om ersättning från Försäkringskassan, fick hon avslag från myndigheten som hänvisade till att hon inte jobbade i Sverige.
Kvinnan överklagade besluten till Förvaltningsrätten som gav kvinnan rätt, med hänvisning till att hon hade ”utfört sina arbetsuppgifter på samma sätt som om hon arbetat från hemmet i Sverige”, enligt domen.
Försäkringskassan överklagade då i sin tur till Högsta förvaltningsdomstolen – den högsta instansen – som avslog överklagan, enligt tidningen Publikt.
Kvinnan fick därmed rätt till att vabba, vilket i sin tur öppnar upp för att fler distansarbetare kan komma att omfattas av socialförsäkringen.
Högsta förvaltningsdomstolen skriver i domen att bedömningen görs utifrån vilken koppling arbetet har till Sverige och att folkbokföringsadress saknar betydelse. Vidare skriver Högsta förvaltningsdomstolen att var arbetet rent fysiskt utförs bör beaktas när Försäkringskassan fattar beslut om vab, men att andra omständigheter som arbetets karaktär, arbetsgivarens verksamhet i Sverige och var arbetstagaren är anställd också ska vägas in.
