Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Säsongsarbetare drabbas av snöbrist
Hundratals säsongsarbetare på skidanläggningar i södra Sverige drabbas av det milda vintervädret. Lina Norström, som jobbar på en anläggning i småländska Isaberg, får jobba mycket mindre än tänkt och tjänar bara 3 000 kronor i januari.
Vintern har hittills varit mild i stora delar av landet. På fredagen var det sex grader varmt och sol på den småländska skidorten Isaberg, södra Sveriges största skidanläggning. Och så har det sett ut nästan hela vintern. Skidanläggningen är därför stängd till skillnad från en normal vinter när tolv pister och åtta liftar är i drift.
– När vi inte öppnar påverkar det oss ordentligt. Det är ingen katastrof om vi inte kan öppna alls i år, men det skulle verkligen inte se roligt ut på sista raden i resultaträkningen, säger Isaberg Mountain Resorts vd Louise Söderlund.
För att anläggningen ska kunna öppna krävs en rejäl köldknäpp. Temperaturen måste falla till mellan minus fem och minus tio grader för att det ska gå att tillverka snö, som kan användas när det är plusgrader och brist på natursnö. Men hittills i år har det inte varit någon riktigt kall period.
Företaget har 32 fast anställda personer, som bland annat jobbar i receptionen, vaktmästeriet, med mountainbike och rodelbanan - en året runt-aktivitet. Men de 130 säsongsarbetare som brukar arbeta från strax före jul till slutet av mars har inte kallats in som det var tänkt. Det finns inget att göra för skidlärare, liftvärdar, parkeringsvärdar, de som skulle ha arbetat på restaurangen i backen, i skidshopen och med skiduthyrning.
– Som det ser ut nu kan vi inte erbjuda våra säsongsarbetare något jobb. Det känns väldigt tråkigt, säger Louise Söderlund.
Om vintern kommer känner hon en oro för att de som skulle ha jobbat hos dem har hunnit söka sig till andra arbetsgivare.
– Det förstår jag om de gör. Får de inte jobb här vill de ju jobba någon annanstans. Men vi har satsat på dem inför att vi ska öppna, gett dem utbildningar och tränat dem i flera dagar. Börjar de jobba någon annanstans får vi börja om och utbilda nya medarbetare.
Lina Norström började säsongsjobba i liftkassan på anläggningen vintern 2018. Hon trivdes på arbetsplatsen och när vintersäsongen var över i mars fortsatte hon att jobba i receptionen vid behov. Den här vintersäsongen var det tänkt att hon skulle varva jobbet i receptionen med att vara i restaurangen i toppstugan.
– Så länge skidanläggningen inte kan öppna är jag bara i receptionen. Jag går på timmar och nu blir det betydligt färre timmar än om vi hade kunnat öppna som vanligt.
I januari räknar hon med att få ut ungefär 3 000 kronor efter skatt.
– Tack vare gott sparande klarar jag den här månaden utan problem. Och jag bor hemma. Det hade varit en annan sits om jag hade haft eget boende och varit helt självförsörjande.
Lina Norström tog studenten i våras, och ser inte bara nackdelar med att jobba mindre än det var tänkt.
– Nu hinner jag fundera över vad jag vill göra i framtiden. Och jag får mycket mer tid att vara hemma med vovvarna.
Branäsgruppen har sex skidanläggningar i landet - de tre i Halland, Västra Götaland respektive Närke har inte kunnat öppna på grund av snöbristen i år. Eftersom endast tre anläggningar har öppet har färre säsongsarbetare än vanligt kallats in i år – 600 i stället för 900.
– Vi har inte sagt upp någon. Vi har gjort många anställningsintervjuer inför vintern, men vi startar inte anställningar förrän vi vet att vi kan öppna en anläggning, säger Karin Modin Svärd, Branäsgruppens personalchef.
Vad de som brukar säsongsarbeta hos dem normalt sett gör nu vet hon inte med säkerhet.
– Vissa - som jobbar i skogen, med trädgårdsskötsel och på golfbanor sommartid - är nog kvar där. Där är ju verksamheten fortfarande igång eftersom vädret är mildare.
Men det finns några säsongsarbetare på alla anläggningar, även de som inte har öppnat.
– Vi är beredda att öppna när kylan kommer. Då måste det finnas de som är insatta i uppgifterna, och som kan ta hand om nya medarbetare som kallas in.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
