Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Unionen: ”Politikerna bör hålla fingrarna borta”
Unionen gör tummen ned för allianspartiernas hot om lagstiftning om lägre ingångslöner. Det är parterna som ska reglera den saken även i fortsättningen, anser Unionens förhandlingschef Niklas Hjert.
Förslaget som Alliansen presenterade under tisdagen går ut på att nyanlända och ungdomar under 23 år som inte har fullständig gymnasieutbildning ska kunna anställas för 70 procent av den avtalade ingångslönen i upp till tre år. Ett lönetak på 21 000 kronor i ingångslön innebär att det går att tjäna som mest 14 700 kronor.
Dessutom är Alliansen tydligt med att de vill driva igenom förslaget via lagstiftning om inte arbetsmarknadens parter kommer överens om hur man ska öppna arbetsmarknaden för nyanlända före valet nästa år.
Niklas Hjert, Unionens förhandlingschef, tycker att det är ett ”olyckligt” agerande av politikerna. Inte minst med tanke på att det redan pågår diskussioner och förhandlingar på flera håll mellan parterna. Bland annat sitter Unionen sedan en tid i diskussioner med Teknikföretagen. Även i det fallet handlar det om att den nyanställde i tre års tid ska kunna ha en lägre lön än avtalets lägstalön. Stödet ska vara enkelt utformat och gå direkt från staten till den anställde för att undvika krångel för företagen.
– Vi har en lång och framgångsrik tradition av att parterna reglerar anställningsvillkor och löner. Det finns ingen som helst anledning att frångå den principen, säger Niklas Hjert.
– Politikerna bör hålla fingrarna borta från de här frågorna. Det är mycket bättre att åstadkomma bra långsiktiga och hållbara lösningar som kan vara över flera mandatperioder, oavsett vilken politisk majoritet som styr landet.
Från Svenskt Näringsliv hörs däremot andra tongångar. I ett pressmeddelande i går sa vd:n Carola Lemne att man ser positivt på Alliansens förslag och inte utesluter lagstiftning. Om samtalen mellan parterna misslyckas ”är det rimligt att politiken griper in och lagstiftar utan parternas medverkan”, sade Lemne.
– Det är en väldigt kortsiktig inställning att jubla över en lagstiftning som går ens egen väg. Risken är att den förändras och går någon annans väg i stället. Det naturliga är att man vill ta ansvar och hitta lösningar i förhandlingar, anser Niklas Hjert som inte är beredd att uttala sig om innehållet i Alliansens förslag.
Enligt honom sätter dock inte utspelet extra press på parterna att nå snabba resultat.
– Nej, den stora drivkraften är inte vad politikerna gör och inte gör. Den riktiga pressen för oss handlar om att lösa utmaningen och hitta lösningar så att de som står långt från arbetsmarknaden kommer in på den.
När en eventuell överenskommelse med Teknikföretagen kan vara klar vill inte Niklas Hjert uttala sig om.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
