Vi har alla sett dem, de där lapparna med arga och irriterade kommentarer om att du ska sluta slabba med disken och att din mamma inte jobbar här.

Tillhör du kanske dem som skurar upp efter dina slarviga kollegor? Eller känner du rent av inte igen dig alls? Då kanske det är dig lapparna är ämnade för …

Vi väljer sällan våra kollegor på jobbet. Ändå tillbringar vi större delen av våra vakna timmar tillsammans, och det säger sig självt att det är i stort sett omöjligt att inte reta sig på varandra emellanåt. Och särskilt irriterande är det när medarbetare inte kan bete sig i de gemensamma utrymmena på jobbet – som i ett öppet kontorslandskap, på toaletten, i möteslokalen eller i pentryt. Här kan en odiskad kaffekopp eller illaluktande matrester få anställda att gå i taket. Om än kanske inombords.

Men varför kan vi inte bortse från lite slarv? Thomas Jordan, som arbetat med konflikthantering i arbetslivet, tror att anledningen till att vi går i gång på en odiskad mugg handlar mer om en önskan att människor i vår sociala omgivning håller sig till rimliga beteendenormer, än om slarvet i sig.

– Den där odiskade koppen väcker känslan av att någon inte bryr sig om sina kollegor, inte tar hänsyn, inte är beredd att göra en insats för andra och inse att man ingår i ett socialt sammanhang.

Ingen verksamhet är förskonad från bråk kring dessa saker. Irritation uppstår överallt där människor har med varandra att göra. Arbetsplatser där man jobbar i intensivt samarbete med varandra kan dock vara lite mer konfliktintensiva än andra.

Vi har betydligt lättare att hantera diskussioner som handlar om sakfrågor än attityder och socialt bemötande. Det är lättare att ta upp händelser som rör verksamheten än att kollegan har dåligt bordsskick eller ställer in ett tomt mjölkpaket i kylskåpet. Då fegar vi och skriver hellre en anonym lapp som vi sätter upp.

– Många drar sig mycket för att ta upp saker direkt, eftersom man då får räkna med att kollegan tar det hela personligt och kanske går till motattack. Då är det lättare att skriva en uppfostrande lapp eller ett argt mejl som är riktat till alla, säger Thomas Jordan.

Det är dock något som han avråder starkt från. En olöst jobbkonflikt kan nämligen ställa till det för både individ och arbetsplats. Den kan leda till både försämrad effektivitet och kreativitet och skapa ett dåligt klimat på arbetsplatsen.

Då är det bättre att ta tag i saken och ställa kollegan som aldrig plockar ur diskmaskinen mot väggen. Eller, om du inte vet vem som alltid lånar av ditt smör i kylskåpet, ta upp det under ett gemensamt möte.

– Det är aldrig roligt med konflikter, men man brukar känna mer tillit och förtroende om man går igenom en konflikt och kan hantera den på ett värdigt och konstruktivt sätt. Då vet man att relationen mellan kollegor står pall och att saker är pratbara.

– Att faktiskt ta upp de konkreta saker som bekymrar en, så att man kan komma någonstans i sin relation, är i sig också förtroendeskapande och positivt.

Ansvaret är dock alltid ditt eget, påpekar Thomas Jordan. Du kan ju omöjligen hjälpa hur dina kollegor beter sig, men du kan påverka hur du för fram ditt budskap. Och vad du vill ha ut av det.

Undvik återhållet aggressiva och moraliserande lappar och massmejl. Och gå inte till chefen och gnäll, det får sällan någon effekt alls. Ta i stället upp frågan öppet och utgå från dig själv när du pratar, ge dig inte ut för att företräda en grupp på arbetsplatsen.

– Att tala i egen sak är alltid, alltid bättre än att ge sig ut för att tala för alla. Att säga att jag blir irriterad, besviken och trött när andra inte tar sitt ansvar får mycket större effekt än ett luddigt ”vi tycker”-budskap.