Logo
Sök
Insändare

Är du lönedopad av jobbskatteavdrag?

Det kan inte vara en demokrati där politikerna använder myndigheter för att plåga människor, där sjuka blir utförsäkrade och tvingas söka jobb, där arbetsförmedlingens huvuduppgift är att kontrollera att arbetssökande deltar i kontraproduktiva arbetsmarknadsåtgärder. Eller där arbetssökande tvingas att sitta med andra i lagerlokaler mellan 8-17 när de istället skulle kunna lägga tid på att må bättre och söka jobb som passar eller få RIKTIG hjälp till rehabilitering och arbetssökandet, det som myndigheter och arbetsförmedling egentligen borde utföra.
Publicerad

Alliansens politik var och är fortfarande ett lågvattenmärke, genomruttna förändringar i socialförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. Den nya regeringen verkar inte kunna reda ut den sörja Allianspartierna har lämnat efter sig, människoliv i spillror, familjförsörjare som har blivit sjuka av stress får ingen rehabilitering och tvingas söka jobb. Människor som har varit med om bilolyckor placeras hos fas3-anordnare. Skattepengar som går till myndighetskontroll istället för adekvata hjälpinsatser och rehabilitering.

Det är dags att de som har blivit lönedopade av jobbskatteavdrag inser vad de kan råka ut för i dagens Sverige, vilken människosyn som Reinfeldt och Alliansen har drivit igenom hos myndigheter, vårdcentraler och landsting under den fina retoriken kring "arbetslinjen", i ett Sverige där jobben blir färre pga utlandsflytt och låglöneländer. Det är dags att politikerna vaknar!
//Anna

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson

Läs även