Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

TCO: Inte fler jobb av att ändra i Las

Moderaterna föreslår en ny tidsbegränsad anställningsform för att få in lågutbildade unga och utrikesfödda på arbetsmarknaden. TCO håller med om att det är bra att kombinera utbildning och jobb men menar att förändringar i anställningsskyddet inte kommer leda till fler jobb.
Linnea Andersson Publicerad
FANNI OLIN DAHL / TT
Anna Kinberg Batra och Tomas Tobé presenterade i dag Moderaternas förslag på en ny anställningsform. FANNI OLIN DAHL / TT

Moderaternas idéer som presenterades på DN Debatt i dag innehåller, förutom flera tidigare förslag, förslaget om att ”förstajobbet-anställning” ska införas i Lagen om anställningsskydd (Las). Förstajobbet-anställning skulle gälla unga och nyanlända, skulle vara tidsbegränsad (upp till 18 månader), ”innehålla utbildningsinslag där arbetsgivaren och arbetstagaren kommer överens om utbildningsinnehållet” och ”vara öppen för hela arbetsmarknaden, oavsett om arbetsgivaren har kollektivavtal eller ej”.

Flera delar i M:s förslag förekommer redan i dagens yrkesintroduktionsanställningar. I dag krävs dock att en arbetsgivare har kollektivavtal för att kunna få det statliga anställningsstödet, ett krav som M vill slopa. Men TCO tror inte att det skulle leda till särskilt många fler jobb.

- Vi har redan en kollektivavtalstäckningsgrad på 90 procent så kravet på kollektivavtal är inget som egentligen är begränsande. Det skulle sannolikt inte leda till mer än några hundra jobb. I dag finns det inte ens 1 500 yrkesintroduktionsanställningar och många av dem finns på el-området där det redan fanns liknande former innan staten gick och betalade, säger Samuel Engblom, samhällspolitisk chef på TCO.

Problemet med yrkesintroduktionsanställningarna är, enligt honom, i stället att förmå företag att ställa upp som handledare och det faktum att företagare rekryterar när de har behov av att rekrytera.

- Kombinationer av anställning och utbildning är väldigt bra om man vill säkra kompetensförsörjningen i en bransch på sikt, men det är ingenting som gör att arbetsgivare anställer så många fler än de hade gjort ändå.

Kravet på kollektivavtal är dessutom en kvalitetsstämpel eftersom man på så vis kommit överens om vilka villkor som ska gälla och vilken utbildning man ska ha inom olika branscher. Utan kollektivavtal får man försöka definiera villkor och utbildning via lagstiftning, något som enligt Samuel Engblom inte går att göra bransch för bransch. Risken blir då att den nya anställningsformen missbrukas av oseriösa arbetsgivare som ser det som en möjlighet att anställa personer under mer otrygga former och ge dem den internutbildning som de ändå skulle ha fått vid en nyanställning.

Samuel Engblom menar att det är onödigt att införa en ny anställningsform i Las, eftersom det inte finns något som hindrar en arbetsgivare att redan i dag anställa en person och ge hen utbildning samtidigt.

- På det sättet är förslaget inte särskilt revolutionerande. Det är bättre att låta bli att gå in och pilla i Las.  Vi har både allmän visstidsanställning, där tanken är att vi inte ska behöva hålla på med en massa särlagstiftningar och dessutom har vi möjligheten att i kollektivavtal komma överens om andra saker.

Att Moderaterna börjat tala om det ”nya utanförskapet” som djupare och smalare, det vill säga att det rör färre grupper men att de står längre utanför, tycker Samuel Engblom är intressant. Enligt honom bör man rikta insatser mot dem som står längst från arbetsmarknaden i stället för att satsa på generella subventioner. Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga, har till exempel varit dyrt utan att vara särskilt effektivt, en generell subvention som Engblom påpekar att Moderaterna inte har backat ifrån.

- De flesta unga har en bra position på arbetsmarknaden, men bland unga lågutbildade och nyanlända kan vi se att det är problem att komma in på arbetsmarknaden. Det är bra att hitta sätt att kombinera utbildning och arbete. Framför allt handlar det om att hitta dem som inte har gått ut gymnasiet och se till att de får utbildning. Men man behöver inte gå in och pilla i anställningsskyddet för att uppnå det. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.