Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Insändare: Att jämföra flygpriser

Publicerad

Det lönar sig att göra prisjämförelser på nätet. Jag reser en hel del i världen och nästa resa skall gå till Con Dau i Viet Nam. Sökte på destination.se som är en rätt bra sida att starta på efter resor mellan Saigon och Con Dau. Priset blev 15 366 kronor via flygstolen.se vilket var rätt högt.

Sökte då på Vietnam airlines hemsida på samma resa med samma flyg och samma tid och då blev priset endast 6315 kronor! På detta sätt sparade jag för min familj 9051 kronor. Detta räckte då till hotellkostnaden på Con Dau. När jag kontaktade  flygstolen.se om detta kom bortförklaringen att Vietnam airlines måste ha haft en kampanj för att sälja biljetterna till det låga priset. Jag sa då att jag hade två olika fönster öppna i datorn och såg samma resa hos dem som hos Vietnam airlines. Jämförelser är alltid bra att göra!
//Världsresenär

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson