Så länge det bara drabbat vissa branscher är det alltför få som reagerat.
Visst är det, med reseindustrin som exempel, trevligt att kunna köpa en flygbiljett till London för 200 kronor! Men, vad är priset i slutänden? De som arbetat under svenska kollektivavtal med rimlig lön byts ut mot billigare och flexiblare arbetskraft som kan hålla företagets kostnader nere. Prislappen till kunden blir låg, men för den anställde innebär det i många fall den moderna tidens slaveri. När sedan alltfler anställs via skalbolag utomlands, betalas inte längre skatter och arbetsgivaravgifter i Sverige längre. Den anställde riskerar i sin tur att bli arbetslös, alternativt ställa upp på de nya villkoren, utan rätt till sjukpenning eller andra skyddsnät när det behövs. I förlängningen leder de förlorade skatteintäkterna att vi inte kan leva med den välfärd som vi har idag. När inkomsterna (skatter/arbetsgivaravgifter) till staten minskar så kommer kassan allt eftersom att tömmas och vi har inte längre möjlighet till den vård, skola!
eller omsorg som vi är vana vid i vårt land.
Vi lever i en globaliserad värld och självklart ska vi inte blunda för det, men det som nu händer på arbetsmarknaden inom fler sektorer och i en lavinartad takt måste vi ta på allvar.
Unionen måste driva och fokusera på dessa frågor innan det är för sent. I avtal och samråd med arbetsmarknadens parter måste man nå en samsyn, men våra politiker i Sverige och EU måste också se över lagar. Om inget görs så kommer lavinen fortsätta att rulla. Vilken arbetsplats står på tur? Oavsett arbetsplats eller bransch är vi numera utbytbara.
Vi måste alla, Unionen, politiker, medborgare, konsumenter, företagare -göra vad vi kan för att belysa problemet och lyfta frågan från ord till handling; Värna den svenska modellen!
//oroad tjänsteman