Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Lycklig av pengar

Apropå artikeln "Lycklig av pengar". Det är ju väldigt fint att tidningen Kollega uppmuntrar till funderingar kring lyckonormen men vi är många fler som oroar oss för hur våra medmänniskor ska överleva ekonomiskt. Artikeln utgår från att vi har pengar att spendera.
Publicerad

Efter en intensiv arbetsvecka slår jag mig ner i soffan för att läsa tidningen Kollega som prioriteras först i läshögen. Jag önskar att jag kunde säga att det beror på att tidningen är så intressant och representativ för mig som medlem i Unionen. Men sedan jag läste artiklarna om sexuella trakasserier i ett tidigare nummer känner jag att jag måste vara extra vaksam som medlem eftersom vinklingen och kontentan av den artikeln var att om en blir utsatt för sexuella trakasserier av en arbetskamrat så är det enklast om man själv avslutar sin tjänst istället för att arbeta kvar och strida för sin rätt eftersom det är omständigt, svårt och jobbigt att anmäla någon för sexuella trakasserier.

När jag nu läser igenom tidningen finner jag artikeln ”Lycklig av pengar?” och tänker förhoppningsfullt att det skrivs en kritisk artikel riktad till att klasskillnaderna ökar stadigt och att den socioekonomiska standarden i Sverige blir allt sämre på grund av detta. Istället intervjuar man Bengt Brülde som är professor i praktisk filosofi som säger:

- ”Det här med pengar och materiella ting är en komplicerad fråga. Det tycks vara så att personer som är inriktade på materiella ting och konsumtion är mindre lyckliga. Personer som bryr sig om andra värden i livet: vänner, familj och relationer, är lyckligare.”

Det är ju väldigt fint att tidningen Kollega uppmuntrar till funderingar kring lyckonormen men vi är många fler som oroar oss för hur våra medmänniskor ska överleva ekonomiskt. Artikeln utgår från att vi har pengar att spendera.

Det är många som inte kan identifiera sig med den individualistiska och materialistiska lyckosynen som Kollega bidrar till att generera. Dessutom väljer man att direkt efter uppslaget om lycka att publicera en artikel om ett par som blev miljonärer över en natt. Istället för att belysa samhällets bristande närvaro för denna ekonomiskt utsatta familj fokuserar man på hur en bingolott förändrade deras ekonomiska situation.

Livskvalitén i Sverige har att göra med strukturella skillnader. Låt inte Kollega bli ett livsstilsmagasin för liberaler och moderater.
//Nathalie Carlryd

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson