Logo
Sök
Insändare

Att bli skinnad på sitt äldreboende

Har följt SVT programmet "Sveriges bästa äldreboende".
Kan bara säga, TACK SVT!
Åsa Frisk Publicerad

Ni som har missat programmet kan se avsnitten via denna länk http://www.svt.se/sveriges-basta-aldreboende/

Jag har ingen av mina föräldrar på ett äldreboende. Det är jag tacksam för. Det senaste avsnittet handlade om maten. I programmet betalade varje vårdtagare ca 3 000 kronor per månad för maten. Maten som serverades fick kosta max 15 kronor per portion. Många av vårdtagarna tyckte att maten smakade skit och detta sa även andra i programmet även om de inte var vårdtagare.

Hur kan ni i Sveriges Kommuner tillåta att detta kan fortsätta, att ni skinnar äldre människor som har tagit er till den plats där ni är nu?Tänk den dagen ni befinner er där era föräldrar är (äldreboenden), det kan vara nästa andetag. Skulle ni gilla att bli behandlade som i programmet? Det är klart att ni inte vill detta eller tror på detta.

Det enda som krävs av er för att ni skall hamna på samma plats är bara ett brustet blodkärl på fel ställe.

Hur kan ni som har era föräldrar på äldreboenden tillåta era föräldrar svälta och gå under? En förklaring kan vara att det kanske är sista utvägen i vissa fall då man har trassliga förhållanden till sina föräldrar.
//Bosse

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson

Läs även