Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Öppet brev om avtalet

Med anledning av årets avtalsrörelse har vi, Unionenklubbarna inom ICA AB, några frågor som rör det nyss ingångna centrala avtalet:
Hur har ni inom Förbundsstyrelsen och förhandlingsdelegationen tänkt när ni gick med på ett avtal som ger 0,9 % löneökning första året?
Unionenklubbarna inom Ica Publicerad

Frågan ställs mot bakgrund av att vi med stor sannolikhet vet att vi kommer få räntehöjningar framöver. Riksbanken förvarnar om detta med jämna mellanrum just med tanke på att det går väldigt bra för Sverige och svensk industri. Detta kommer i så fall att medföra en ökande inflation och reallönesänkningar av okända mått till följd av avtalet.

Med tanke på ovanstående så tycker vi att ni kanske skulle ha tecknat ett kortare avtal på tolv till arton månader. Då hade man säkert hamnat betydligt över 0,9 %. Ett kortare avtal hade givit bättre möjligheter att kunna se hur det ser ut om ett år. Kanske blir det så att de 2,6 % som man avtalat om till nästa år inte ens kommer i närheten av den inflation och det kostnadsläge som vi då befinner oss i. I så fall är detta en ren lotterivinst för arbetsgivarna på bekostnad av arbetstagarna. Vi tror dessutom att de flesta företagen faktiskt har budgeterat med en högre löneökning i år än de 0,9 % som förhandlats fram.

Den andra frågan är hur ni kan gå med på att låta den nya lönen gälla från och med den 1/7? Det betyder att vi medlemmar förlorar ytterligare 2 månaders löneuppgradering. Ett par månaders förskjutning varje år så har vi snart förlorat ett helt års löneuppgradering.

Vi tycker också att avtalet borde ha öppnat för mer möjligheter att under rådande omständigheter kunna teckna lokala uppgörelser. Detta har ju tidigare skett åt andra hållet, när företag har gått mindre bra. Då har de lokala klubbarna gått med på minskad eller fryst lön alternativt förkortad arbetstid.

Det finns ingenting med i avtalet som vi ser, som tar upp frågan om övertid och den systematiska bortskrivning som sker av många företag inte minst vårat företag (ICA AB). Vi skulle vilja se ett avtal med en skarpare skrivning om vilka arbetstagare som skall ha bortskriven övertid, bättre ersättning vid bortskrivning samt avtalad möjlighet för oss att bevaka övertidsuttaget. Som det är nu så kan företaget i princip använda bortskrivning av övertid mot ingen ersättning alls. Dessutom ger bortskrivningen av övertid begränsade möjligheter för oss fackliga förtroendemän att bevaka övertidsuttaget.

Vi tycker att ni från förbundets sida har gjort ett mindre bra jobb och vi ser en stor risk att årets avtal medför medlemstapp!

Det vore därför intressant att få svar på vilka mervärden ni tycker att ni har lyckats förhandla fram i det avtal som nu tecknats! Det kan vi behöva för att kunna förklara och försvara det som vi anser vara ett svagt avtal ur medlemssynpunkt.

/Unionenklubbarna inom ICA-koncernen

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson