Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Påtvinga kollektivavtal

Varför kan Unionen inte tvinga företag att teckna kollektivavtal som saknar fackmedlemmar? Jag tror att ni i längden hade tjänat på detta eftersom det mest är ungdomar som jobbar som telefonintervjuare, de hade då med sina egna ögon sett vilken nytta som facket kan göra i samhället.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Under ett antal år så jobbade jag på ett marknadsundersökningsföretag i Halmstad som inte hade kollektivavtal. Detta var extremt svårt eftersom man saknade precis alla rättigheter. Jag var dessutom behovsanställd utan något anställningsbevis vilket naturligtvis innebar att jag kunde bli avskedad när som helst.

 Under mina år på detta företag  undrade jag ett flertal gånger varför facket inte kunde göra något och tvinga detta företag till att teckna kollektivavtal. Jag vågade inte gå med i facket eftersom jag med stor sannolikhet skulle ha blivit avskedad om min dåvarande arbetsgivare hade fått reda på att jag hade haft kontakt med facket och kanske till och med hade blivit medlem.

På denna tid så fanns inte Unionen utan det var HTF. En annan anställd berättade för mig att HTF som facket hette då inte kunde göra något förrän minst hälften av de behovsanställda ungdomarna på detta marknadsundersökningsföretag hade blivit fackmedlemmar. Stämmer det att ni inte kan tvinga ett företag till att teckna kollektivavtal förrän minst hälften har blivit medlemmar i facket?

Varför kan Unionen inte tvinga företag att teckna kollektivavtal som saknar fackmedlemmar? Jag tror att ni i längden hade tjänat på detta eftersom det mest är ungdomar som jobbar som telefonintervjuare, de hade då med sina egna ögon sett vilken nytta som facket kan göra i samhället. 

Man måste även tänka på att det på många företag kan finnas många människor som inte vågar gå med i facket på grund av rädsla för arbetsgivaren eller så har de kanske inte råd att gå med i facket på grund av att lönerna på många företag som saknar kollektivavtal är extremt låga.

 När jag jobbade på detta marknadsundersökningsföretag i cirka 4 år som saknade kollektivavtal så fick jag endast EN löneförhöjning. Jag hade endast 85 kronor/timme (med semesterersättningen inräknad). Jag fick dessutom ingen ob-ersättning. Jag frågade mig ofta "Skall det verkligen behöva vara så här i Sverige på 2000-talet", jag frågade mig också ofta "känner facket till hur det är på detta företag att ungdomar blir utnyttjade till slavlöner och HUR kan de acceptera detta".

 Jag tror som sagt att ni i längden i denna tid hade tjänat på om ni även hade brytt er om och ställt krav på kollektivavtal på företag som saknar både kollektivavtal och fackmedlemmar eftersom de som jobbar på dessa företag då hade sett vilken nytta facket kan göra i samhället.

Per Jonas Andersson
Bunkeflostrand

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson