Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Biskop Brask går igen

År 1517 kände sig Biskop Brask nöd och tvungen att frånsäga sig ansvaret för ett riksdagsbeslut. Tack vare denna gardering lyckades Brask överleva Stockholms blodbad tre år senare.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

År 2008 härjade åter partipiskan hårt i den svenska Riksdagen. EU-konstitutionen, Lissabonfördraget, hade nedtecknats i dunkla ord, så att endast en femtedel av riksdagsledamöterna förstod. Fem partiledare krävde rättning i leden. Rösta ja eller hamna i politisk exil.

Dagens Braskare tog det säkra före det osäkra. I valet mellan att gå emot partiledningen eller sina väljare valde de den tredje vägen. De rymde fältet och kvittade ut sig mot varandra. En sosse hit och en alliansare dit, det kvittar. Slutresultatet i omröstningen blir den samma.

Bland de smarta som fann det säkrast att rymma fältet när grundlagsbrottet, att godkänna Lissabonfördraget, skedde var:

Urban Ahlin (s), vice ordförande utrikesutskottet
Berit Andnor (s), ordförande konstitutionsutskottet och före detta statsråd
Ibrahim Baylan (s), före detta statsråd
Anders Karlsson (s), ordförande försvarsutskottet
Pär Nuder (s), före detta statsråd
Lars Ohly (v), partiledare
Johan Pehrsson (fp), ledamot i justitieutskottet och utrikesnämnden
Birgitta Sellén (c), andre vice talman
Björn von Sydow (s), före detta statsråd och talman

Ytterligare 45 ledamöter fann det för gott att vara frånvarande när det ödesdigra beslutet skulle fattas. Många av dessa tillhör konstitutionsutskottet, EU-nämnden eller utrikesutskottet. Tretton lite mindre smarta riksdagsledamöter, med de förra statsråden Leif Pagrotsky (s) och Morgan Johansson (s) i spetsen, upptäckte till sin fasa vad som var på gång i Riksdagen. Inträngda i ett hörn lyckades de avstå från att delta i omröstningen.

Likt Biskop Brask bestämde sig alla 67 för att rädda sitt eget skinn oavsett vilken riktning framtidens händelser skulle ta. De kan inte fly för evigt. Om två år kommer väljarnas dom.

Redan den 7 juni nästa år har Du möjlighet att rösta in EU-kritiker i Europaparlamentet. Hjälp Junilistan att styra bort EU från stormaktsambitioner och vara det samarbetsorgan för självständiga stater som utlovades vid folkomröstningen 1994.

Hans Nilsson, Junilistan

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson