Innan arbetsträningsperiodens slut kontaktade jag Arbetsförmedlingen för att klarlägga vad som gäller, eftersom företaget där jag arbetstränat ville erbjuda mig en provanställning på 25 % med lönebidrag. Arbetsförmedlingen sa då att jag måste anmäla mig som arbetssökande under handläggningstiden.
Sagt och gjort. Jag ringde till Unionens A-kassa och fick ansökan, ordnade arbetsgivarintyg och kopia på beslut från Försäkringskassan. Efter tre långa veckor kom så beslutet: Avslag!
Som motivering angavs att jag måste stå till arbetsmarknadens förfogande minst 17 timmar per vecka. Mina 10 räckte inte. Efter att ha betalt full a-kassa under hela mitt yrkesverksamma liv, (inkl. 6 år som sjuk), förvägras jag nu ersättning. Och detta, inte för att jag inte kan få något jobb, utan beroende på Arbetsförmedlingens ineffektiva behandling av ärendet som tvingar mig ut i arbetslöshet.
Känslan av utanförskap är det många som pratar om idag. Min situation är bara ett exempel. Det finns säkert många som behandlas mycket sämre, men min ilska och frustration över att inte få del av den försäkring jag för en gångs skulle behöver, är inte desto mindre. Myndigheter och organisationer får ökade resurser att jaga fuskare. Men deras bedrägliga beteende mot vanliga hederliga människor är det ingen som opponerar sig mot.
Varför ska jag vara kvar i a-kassan? Kommer jag någonsin att kunna få ersättning därifrån, och under vilka förutsättningar i så fall? Det vore intressant att höra Unionens syn på detta.
Regeln om att man skall åta sig arbete för arbetsgivare minst 17 timmar i veckan för att få ersättning, innebär ju att alla som idag får sjukersättning men är arbetsföra mindre än 17 timmar per vecka, inte kan påräkna sig någon arbetslöshetsersättning alls. Och hur många deltidsanställningar med så få timmar finns det att söka? I praktiken inga, vilket innebär att man som sjuk straffas flera gånger. Först genom en sänkt ersättning när man blir sjuk och sedan genom ytterligare sänkt ersättning när man får tillbaka lite av sin arbetsförmåga, men inte har ett jobb att gå tillbaka till.
Det är otillständigt av myndigheter och organisationer att behandla sina medborgare/medlemmar på detta sätt.
Annette Walter, f.d. informationschef