Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Facken bör ställa hårdare krav på kollektivavtal

Med en lågkonjunktur som står på tröskeln är det viktigare än någonsin med kollektivavtal. I en artikel i förra numret av Kollega togs frågan om orsakerna till det låga antalet kollektivavtal i reklam- och PR-branschen upp.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Att branschen inte bryr sig beror delvis på att tiderna varit goda, men det beror också på att facken varit för dåliga på att ställa krav på kollektivavtal. Facken måste förmå branschen att ska ta sitt ansvar och konsultföretagen bör teckna avtal, för att underlätta för sig själva och förbättra för sin personal.

Anledningen till att byråägarna inte vill teckna avtal är enkel, de kommer undan med det. Facken har uppenbarligen inte gjort nog för att förmå företagen att teckna avtal. Få framsteg har gjorts på arbetsplatserna, och det förekommer att facken inte kontrollerar om byråerna har avtal när de köper kommunikationstjänster. Dessutom är reklam- och PR-branschen välmående och har inte upplevt några ordentliga bakslag. Den kraftiga nedgången i IT-branschen i början på millenniet är kanske det tydligaste exemplet på hur anställda i konsultföretag drabbas när företagen går dåligt, eller tvingas lägga ner. I IT-branschens fall ledde kraschen till en kraftigt höjd facklig organisationsgrad och att många kollektivavtal tecknades.

Ett stort antal anställda på kommunikationsföretag har i dag tuffa anställningsvillkor. Villkor som bygger på att företagen förblir framgångsrika. Många anställda har relativt låga fasta löner, i stället har de bonus, som under dåliga tider riskerar att göra den totala inkomsten väsentligt lägre. Förlorar man jobbet blir a-kassan mycket låg och får man behålla jobbet är det med en väsentligt försämrad hushållskassa.  Förutom den risk detta innebär för den enskilde så gör frånvaron av kollektivavtal att möjligheten till inflytande över villkor och verksamhet blir begränsat. Utan avtal och fackklubb slipper byråägarna lyssna på personalen och kan ensidigt bestämma över villkoren på arbetsplatsen.

Facken måste arbeta för fler avtal bland reklam och PR-byråer, men också ställa hårdare krav när de köper konsulttjänster.  Byråerna å sin sida måste börja teckna avtal. Dels för att ta ansvar för sin personals medbestämmande och villkor, men också för att underlätta sin egen vardag. I och med att teckna kollektivavtal underlättas arbetsgivarnas beslut kring till exempel pensioner och arbetstider. Det är hög tid att lämna den ohållbara och omoderna "take it or leave it"-mentalitet som många byråägare representerar, och börja tillmötesgå anställdas behov av trygghet och inflytande.

Kollektivavtal är bra för alla parter. För företaget, för de anställda och för kunderna, som vet att personalen får bra villkor och utvecklas. Kollektivavtal utvecklar vår bransch, genom att avtalen kan anpassa villkoren till branschens specifika förutsättningar.  Sist men inte minst är kollektivavtal ett viktigt sätt att bidra till att utveckla kollektivavtalsmodellen, något som gynnar tjänstemannen lika mycket som pr-konsulten.

Lars Jonsson och Tobias Smedberg, grundare till Agenda PR (en PR- byrå med kollektivavtal)

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson