Och på måndagsmorgonen, frukosten som växer i munnen och huvudet som känns som en jättestor basketboll. Vad som helst, en influensa, magsjuka eller en rotfyllning känns som rena drömmen i jämförelse med det som ska hända dagen efter.

Nu tänker jag inte på barn som går i skolan, utan om vuxna människor som har ångest över att gå till jobbet. En del av dem blir till och med sjuka av sin oro över att möta plågoandarna.
Så ska det förstås inte behöva kännas när man tänker på att gå till jobbet nästa morgon, men för en del är det den bistra verkligheten.

En fjärdedel av tjänstemännen säger i en färsk undersökning som Novus opinion har gjort på uppdrag av Kollega, att det förekommer mobbning på deras nuvarande arbetsplats. För många av dem är glåpord, undanhållande av information och en känsla av utanförskap en stor del av vardagen. Det kan handla om allt från att aldrig bli tillfrågad om att gå med och äta lunch, till att inte hitta sina pärmar i arbets­rummet därför att någon kollega medvetet har flyttat på dem.

När kränkande särbehandling uppstår på arbetsplatsen, sätter många sitt hopp till att cheferna ska ta tag i situationen. Av dem som svarat på undersökningen, säger nästan hälften att de tagit upp problemet med sin chef, men sju av tio upplever inte att chefen har tagit tag i de problem som påtalats. Det är naturligtvis allvarligt, eftersom det också undergräver förtroendet för att problemet tas på allvar på arbetsplatsen.

Om inte cheferna aktivt säger att beteenden inte är okej, kan de anställda tro att det är fritt fram att fortsätta.
När kollegor eller chefer behandlas illa, vill de flesta förstås tro att de skulle våga gripa in och säga ifrån. Undersökningen visar att sju av tio tror att de skulle våga säga ifrån om de såg någon på jobbet bli mobbad. Dock är verkligheten långtifrån alltid så positiv. Ofta vågar anställda inte säga ifrån, även om de gärna skulle vilja när någon blir illa behandlad. En förklaring kan vara rädslan att bli av med sitt jobb, eller rädslan för att själv bli mobbad. Därför väljer fler att vara tysta trots att de egentligen skulle vilja säga ifrån.

Naturligtvis är det allvarligt att många tjänste­män upplever att cheferna inte gör något åt mobbningen på arbetsplatserna och det även­tyrar också viljan att verkligen berätta när något är fel. Det är viktigt att både kollegor och chefer vågar agera när de får kännedom om kränkande särbehandling, annars ökar risken för att tystnaden breder ut sig på arbetsplatserna. Ingen ska behöva ha ont i magen när söndags­kvällen närmar sig för att det är arbetsdag dagen efter.