Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Så kan fler våga jobba fackligt

Fackligt engagemang borde ses som kompetensutveckling. Det skulle få fler att våga ta ett fackligt uppdrag.
Susanna Lundell Publicerad

Unionen är ett växande fackförbund. Medlemmarna strömmar till som aldrig förr, men det är långtifrån alla som kan tänka sig att engagera sig utöver att betala medlemsavgiften.

Samtidigt som nio av tio upplever att de kan prata öppet om att de är med i facket, är det svårt att locka unga medlemmar att vilja ta ett fackligt uppdrag. Det visar en undersökning som Novus gjort på uppdrag av Kollega. Undersökningen visar också att de som arbetar fackligt i de allra flesta fall trivs med sina uppdrag. Åtta av tio som i dag har ett fackligt uppdrag uppger att de tycker att det fungerar bra. Mer problematiskt är det att locka dem som inte är engagerade att bli det.

Kanske finns det olika syn på hur mycket tid som är rimligt att lägga på ett fackligt uppdrag? Kanske kan det vara en generationsfråga. För många äldre är det självklart att lägga mycket tid på ett fackligt uppdrag, medan yngre personer inte i samma utsträckning känner att de har den tid, lust eller det engagemang som krävs.

Mer än en tredjedel av dem som i dag inte är fackligt förtroendevalda uppger att de inte kan tänka sig att ta ett fackligt uppdrag. Skälen till detta kan naturligtvis vara många. Tidsbrist, att allting just nu fungerar bra på arbetsplatsen eller en oro över att ta på sig för mycket kan vara anledningar till att tacka nej.  En utmaning för facket blir då att fundera över vad som skulle kunna få fler att engagera sig. Att identifiera dessa nycklar kan vara avgörande framför allt för att få unga att se fackligt engagemang som en möjlighet till att utvecklas i arbetslivet. Kollegas undersökning visar också att det som främst skulle kunna få dem som i dag inte har ett fackligt uppdrag att ändra sig, är att fackliga förtroendeuppdrag skulle räknas som kompetensutveckling. Att se det fackliga engagemanget som ett smörgåsbord och att kunna välja att vara aktiv i vissa delar utan att axla hela ansvaret, är också något som skulle få fler att välja att engagera sig. Likaså att det finns tid och att det går att förena med att samtidigt göra karriär.

Den traditionella bilden av den hårt arbetande fackliga förtroendevalda som tar hand om allt fackligt arbete på arbetsplatsen behöver således revideras om fler ska lockas till engagemang. Kanske kan en person ersättas av en grupp där alla får arbeta med den fråga de brinner mest för? Likaså kan slimmade organisationer och hög tidspress på anställda bli en hämsko för det fackliga engagemanget. Det måste finnas tid att arbeta med frågor som rör arbetsmiljö och arbetsvillkor på arbetsplatsen. I förlängningen ger detta förhoppningsvis bättre arbetsplatser, vilket gynnar både arbetstagare och arbetsgivare. Flexibilitet i såväl arbetsuppgifter som arbetstid och fackligt engagemang är nycklarna till ett bra arbetsliv!

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

När AI särskriver blir jag en bakåtsträvare

Ständig förändring är vår tids mantra. Att testa nytt är bra och nödvändigt, det går inte an att vara en bakåtsträvare. Fast lite kanske?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 3 februari 2025, kl 05:55
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Vi arbetar agilt – är i ständig förändring. Så ska man säga och göra i dagens arbetsliv. Annars framstår man som en bakåtsträvare, och med viss rätt eftersom de flesta branscher förändras snabbt i dessa digitala tider. Ta bara AI-verktygen som redan är en realitet men ändå bara i början av utvecklingen.

Vi testar! Så säger vi när vi ska införa något nytt på jobbet. Och det är ju bra. Men för att på riktigt våga prova måste det finnas utrymme för att misslyckas. Finns det?

Nja, inte av sig självt i alla fall. Det är nämligen djupt rotat i oss människor att undvika att göra fel, vi är rädda att behöva möta skammen. Därför måste vi prata mer om motgångarna. Det tipset ger ledarskapsutvecklaren Loa Lava Brynjulfsdotter och hennes tips inspirerade mig att formulera ett nyårslöfte. Jag brukar egentligen inte ge några längre, förutom ”jag ska använda läppstift oftare”. Men nu har jag lagt till ett för 2025. Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det för att bidra till avdramatisering av motgångar. Välkommen att hänga på om du vill!

Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det

Apropå förändring. Jag läste att cirka hälften texterna på plattformen Linkedin kommit till med hjälp av AI-verktyg, till exempel chatGPT. Nog är det en smula omvälvande att vi snart inte vet vem som skrivit?

Inte ens missarna behöver vara mänskliga. Jag tänkte annars att vi i denna nya tid skulle bli lite glada över grammatiska fel, då vet vi säkert att det finns en människa bakom texten. Men tji fick jag. För nu har stavningskontrollsprogrammen som finns i datorn och mobilen börjat särskriva, alltså dela upp vissa sammansatta ord som absolut inte ska delas upp. Jag tror bestämt att jag känner en liten, liten bakåtsträvan komma krypande.