Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Framtidens kontor en öppen fråga

Många som pandemijobbat på distans är hjärtligt trötta på det. Andra trivs bättre än någonsin på hemmakontoret. Vilka ramar ska egentligen gälla i det nya normala?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 9 mars 2022, kl 06:30
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Steget från att sätta på läppstift och örhängen till att ta plats framför datorn vid arbetsdagens början har varit kort för min del under pandemin, bara några meter. Avståndet till jobbarkompisarna desto större. Vi har tagit ansvar för att hålla nere smittan genom att inte åka kollektivt eller trängas vid mikrougnarna på lunchen – med enstaka besök i knäpptysta kontorslokaler för att ta hand om post och liknande.

Men nu är de två åren till ända och det finns någon att tjabba med vid kaffemaskinen. Vad pratar vi om nu när vi äntligen ses? En kort sammanfattning av snacket hittills: hur hantera det nya normala?

Alla verkar luta åt att det inte får bli som förr. Men, det var ju en hel del som fungerade bra – eller hur? Å andra sidan har mycket gått bra på distans också.

Är det något vi övat mycket på sistone så är det väl att hantera det nya normala.

Som en kollega sa häromdagen: vissa av mina arbetsmöten blir mycket bättre digitalt med båda mina skärmar på skrivbordet samtidigt som jag ser mötesdeltagarna i den bärbara datorn. Ja, då verkar det ju osmart att träffas i ett sammanträdesrum bara för att vi gjorde så tidigare.

Jag gissar att diskussionerna pågår på många arbetsplatser där hemjobb är möjligt. Till exempel: hur olika ska det få vara? De som ruttnat på att sitta ensamma vill ju att kollegorna också ska komma in till kontoret. Medan andra vill arbeta så mycket som möjligt hemifrån för att livet är lättare att få ihop.

Behöver vi sätta ramar med fasta dagar, eller kan vi lita på att utvecklingsarbete och kreativitet kommer att ta fart även om vi lämnar mer öppet? För just de delarna menar experterna främjas av att vi ses fysiskt och tänker tillsammans. Vi får prova oss fram. Och egentligen behöver vi nog inte oroa oss, för är det något vi övat mycket på sistone så är det väl att hantera det nya normala.

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.