Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Framtidens kontor en öppen fråga

Många som pandemijobbat på distans är hjärtligt trötta på det. Andra trivs bättre än någonsin på hemmakontoret. Vilka ramar ska egentligen gälla i det nya normala?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 9 mars 2022, kl 06:30
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Steget från att sätta på läppstift och örhängen till att ta plats framför datorn vid arbetsdagens början har varit kort för min del under pandemin, bara några meter. Avståndet till jobbarkompisarna desto större. Vi har tagit ansvar för att hålla nere smittan genom att inte åka kollektivt eller trängas vid mikrougnarna på lunchen – med enstaka besök i knäpptysta kontorslokaler för att ta hand om post och liknande.

Men nu är de två åren till ända och det finns någon att tjabba med vid kaffemaskinen. Vad pratar vi om nu när vi äntligen ses? En kort sammanfattning av snacket hittills: hur hantera det nya normala?

Alla verkar luta åt att det inte får bli som förr. Men, det var ju en hel del som fungerade bra – eller hur? Å andra sidan har mycket gått bra på distans också.

Är det något vi övat mycket på sistone så är det väl att hantera det nya normala.

Som en kollega sa häromdagen: vissa av mina arbetsmöten blir mycket bättre digitalt med båda mina skärmar på skrivbordet samtidigt som jag ser mötesdeltagarna i den bärbara datorn. Ja, då verkar det ju osmart att träffas i ett sammanträdesrum bara för att vi gjorde så tidigare.

Jag gissar att diskussionerna pågår på många arbetsplatser där hemjobb är möjligt. Till exempel: hur olika ska det få vara? De som ruttnat på att sitta ensamma vill ju att kollegorna också ska komma in till kontoret. Medan andra vill arbeta så mycket som möjligt hemifrån för att livet är lättare att få ihop.

Behöver vi sätta ramar med fasta dagar, eller kan vi lita på att utvecklingsarbete och kreativitet kommer att ta fart även om vi lämnar mer öppet? För just de delarna menar experterna främjas av att vi ses fysiskt och tänker tillsammans. Vi får prova oss fram. Och egentligen behöver vi nog inte oroa oss, för är det något vi övat mycket på sistone så är det väl att hantera det nya normala.

Ledare

Göra världen bättre

Vi har firat in det nya året men i världen är det samma gamla elände. Men det finns ljuspunkter. Till exempel Morgan Collin som bestämde sig för att göra nytta och tillverka kaminer för leverans till Ukraina.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 18 januari 2023, kl 09:02
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Snart har kriget i Ukraina pågått ett år. Vladimir Putin och hans militär gör sitt bästa för att knäcka motståndet, bland annat genom att slå ut kraftverk och eltillförsel för människor som lever där det blir väldigt kallt på vintern.

När konstruktören Morgan Collin hörde om detta på nyheterna bestämde han sig för att göra något. Han satte igång att designa och tillverka kaminer för leverans till Kiev. Ett antal Unionen-medlemmar hakade på och arbetsgivaren har upplåtit lokaler för arbetet. Jag rekommenderar dig att läsa vår artikel om Morgan och hans kollegor – deras insats sprider glädje och hopp mitt i allt elände.

Det är ju lätt att deppa ihop över att demokrati, fred och mänskliga rättigheter hotas och kränks

För elände finns det ju gott om. I Iran till exempel där människor fängslas och döms till döden för att de deltagit i demonstrationer mot att den 22-åriga Mahsa Zhina Amini greps av moralpolisen i Teheran och sedan dog i deras förvar. Hennes brott: hon ansågs inte bära sin huvudsjal på rätt sätt.

Och journalister som skriver om protesterna råkar illa ut. I december satt 62 journalister i fängelse i Iran, gripna för att de gör sitt jobb och rapporterar om den sanna verkligheten.

För övrigt slogs ett sorgligt rekord i slutet av förra året: 363 journalister satt fängslade runt om i världen, så många har det aldrig varit tidigare, enligt organisationen Committee to Protect Journalists. Fackligt arbete är också farligt på många håll i världen, till exempel i Myanmar som Kollega skrev om i höstas.

Då får man försöka ta sig i kragen

Det är ju lätt att deppa ihop över att demokrati, fred och mänskliga rättigheter hotas och kränks. Men då får man försöka ta sig i kragen och vara lite mer som Morgan Collin – han med kaminerna till Ukraina – tänker jag. Man får se till att agera för att göra världen lite bättre.

Jobba ideellt, skänk pengar till välgörande ändamål, engagera dig fackligt, säg ifrån mot rasism och sexism – alla kan vi göra något för ett mänskligare samhälle.