Hoppa till huvudinnehåll
Krönika

Den måste dödas

Vi har myror i skafferiet i vår sommarstuga. En del är röda, en del svarta, en del är små och en del är stora och har vingar. De slår vi ihjäl.
Nu har vi sett orm på tomten också.
Ragnvald Nilsson Publicerad 1 september 2008, kl 08:22

Då en människa ser en orm följer ett särskilt mönster. Först skriker den som sett ormen. Det är ett skri som kan väcka döda. De som sitter i solstolarna reser sig och går förskräckta fram till den som sett ormen och undrar vad som står på. Den som först sett ormen skriker igen nästan lika högt och pekar:

- Där! En orm!

Ragnvald NilssonOrmar hör inget och reagerar därför inte alls. Det bildas nu en halvcirkel med nyfikna människor cirka två meter från ormen. Den ligger där på stenen och solar sig helt ovetande om vilken uppståndelse den förorsakat.

- Den måste dödas, säger den människa som först sett ormen.
 De andra i gruppen nickar och en säger:

- Vi måste tänka på barnen. Vi kan inte ha en orm på tomten. Den måste dödas.

Gruppen är nu helt enig.

- Det lär ska gå att bära bort ormar, säger jag försiktigt.

Det är det ingen som låtsas höra utan den människa som först sett ormen säger igen med bestämd röst:

- Ormen måste dödas.

Som stugägare tvår jag mina händer men känner trycket. Jag går och hämtar en spade. Jag slår fler slag med spaden mot stenen där ormen ligger. Slagen ekar mot berg och hav. Efter fem slag faller det lilla ormhuvudet ner på gräset. Jag får beundrande blickar från damerna i gruppen. Lugnet lägger sig och människorna söker sig till solstolarna igen. Jag hör någon i gruppen säga:

- Det var en stor baddare. Skönt att den är död.

De andra nickar instämmande.

Jag tar två pinnar och bär bort den huvudlösa kroppen som fortfarande ringlar sig. Jag kastar den i gräset en bit bort.

Vi har även hare, räv, älg och rådjur i vår närhet. Om något av dessa djur visar sig blir det tyst i gruppen. Då står alla helt hänförda och viskar till varandra.

- Så stiliga djur, så vackert det är här och så trevligt det är att bo så nära naturen.

Men om det är en liten söt mus eller en orm blir omedelbart reaktionen.

- Slå ihjäl det äckliga kräket.

Jag börjar fundera med vilken rätt människan bestämmer över vilka djur som ska få leva och vilka djur som måste dö? Bara för att de råkar visa sig på fel ställe, vid fel tidpunkt och inför fel människor.

Ragnvald Nilsson