Annons
Annons

Kontorslandskap passar inte alla

Publicerad 4 maj 2015, kl 08:09

Jag jobbar på en hamburgerrestaurang med amerikanskt 50/60-talstema och alla servitriser åker runt ute och inne på rullskridskor och tar upp beställningar och serverar m.m. Nu har jag skadat foten och kan inte använda rullskridskor och då säger personalavdelningen:

Jag jobbar på en hamburgerrestaurang med amerikanskt 50/60-talstema och alla servitriser åker runt ute och inne på rullskridskor och tar upp beställningar och serverar m.m. Nu har jag skadat foten och kan inte använda rullskridskor och då säger personalavdelningen (ordagrant på ett möte med Försäkringskassan m.fl.):

”Om man tittar på hur vår arbetsmiljö ser ut. Det är ju så att vi har rullskridskor för samtliga våra enheter utom xxxxxx där vi inte har hunnit, och det innebär att alla inom företaget använder rullskridskor, vår VD ----- hela företagsledningen, alla, det finns ingen som har vanliga skor. Däremot så har vi upplevt att just på de här enheterna där det är lite nyare så är det en inlärningsperiod och det ställer jättehöga krav på de som åker rullskridskor, dels hur man åker, att man aldrig tar av sig rullskridskorna utan att man faktiskt går in och byter om när man kommer till jobbet och innan man åker hem. Behöver man avlastning finns ju de här skydden att sätta på rullskridskorna.

Sen är det ju såklart också som chefen är inne på att man behöver ju jobba för att se vad finns det för saker vi kan göra med stödförband, vad finns det vi kan göra med lättrullande hjul och det jag funderar på är att om man har ytterligare behov så måste man titta på finns det andra sätt att lösa det med skräddarsydda rullskridskor, eller hjul direkt på fötterna, men vi kommer inte kunna gå in och göra rena undantag eller att avsätta särskilt bekväma rullskridskor till de som har problem med fötterna. Det här är ju en del i hela vårt koncept, hur vi jobbar. Alla våra restauranger har samma färgsättning, vi har samma typ av inredning och alla åker rullskridskor.”

Visst verkar det konstigt att man ska tvingas att åka rullskridskor fastän man inte kan p.g.a. skada? Ja, det är konstigt och det är inte sant heller utan det handlar egentligen om kontorslandskap och hjärnproblem efter utmattningssyndrom.

Och det här är vad som verkligen sades på mötet:

”Om man tittar på hur vår arbetsmiljö ser ut. Det är ju så att vi har kontorslandskap för samtliga våra kontor utom xxxxxx där vi inte har hunnit, och det innebär att alla inom Företaget sitter i landskap, vår VD ----- hela företagsledningen, alla, det finns ingen som har ett eget rum. Däremot så har vi upplevt att just på de här kontoren där det är lite nyare så är det en inlärningsperiod och det ställer jättehöga krav på de som jobbar i landskap, dels hur man pratar, att man aldrig tar möten vid stolen utan att man faktiskt går in och använder de tysta rum som finns, så att om man har telefonmöten att man går in i rum och tar dom och har man behov av att lösa arbetsuppgifter som man verkligen behöver fördjupa sig lite mer i finns ju möjligheten till dom här tysta rummen.

Sen är det ju såklart också som chefen är inne på att man behöver ju jobba ----- ----- ---- för att se vad finns det för saker vi kan göra med skärmar, vad finns det vi kan göra med textilier och det jag funderar på är att om man har ytterligare behov så måste man titta på finns det andra sätt att lösa det med hörselskydd, kåpor eller med headset som har ljuddämpande effekt, men vi kommer inte kunna gå in och göra rena ombyggnationer eller att avsätta tysta rum till enskilda rum. Det här är ju en del i hela vårt koncept hur vi jobbar. Alla våra kontor har samma färgsättning, vi har samma………”(och där avbröt jag).

Känns som om utmattad hjärna inte gäller som orsak för ändringar i arbetsmiljön, däremot känns det helt befängt att läsa när man ändrar det till någon fysisk åkomma.

Tysta rum låter ju bra, men i praktiken fungerar det inte att sätta sig med en bärbar pc när man på den ordinarie arbetsplatsen har två stora skärmar och ergonomiskt anpassad arbetsplats. Jag jobbar inom IT och antingen pratar jag i telefon, har möten eller har arbetsuppgifter som kräver koncentration och skulle alltså behöva sitta i ett tyst rum hela tiden. Håller på med upptrappning av arbetstiden efter en lång sjukskrivning, men min arbetsgivare verkar inte förstå att jag behöver ett eget rum för att kunna jobba. Policyn går före allt annat (som t.ex. sunt förnuft). Allt kämpande för eget rum tar väldigt mycket på krafterna, så jag blir väl snart heltidssjukskriven igen.

Exemplet med rullskridskorna är hämtade ur verkligheten. Besökte en sådan restaurang för några år sedan och en av servitriserna hade inte rullskridskor eftersom hon hade skadat foten.
//FM