Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Varför är räkningarna sena?

Unionen skickar räkningen för medlemsavgiften alldeles för sent, tycker insändarskribenten.
Åsa Frisk Publicerad

Jag tänkte skriva en rad om något som kanske fler än jag märkt av sedan årsskiftet och övergången till Unionen. och det rör betalning av medlemskapet. Att inte betala in avgiften i tid är lika med avstängning, har varit så hittills iaf, betalar man inte så är man inte medlem helt enkelt vilket bl.a kan komlicera saken om man plötsligt blir arbetslös.
Samtliga fackförbund har fått känna av rena massuppsägningen av medlemmar, så man tycker ju att de borde vara extra rädda om oss som är kvar och väljer att sponsra fackföreningen.
 
Därför blir jag så förvånad när räkningen, med sista betalningsdag 080630, dimper ner i brevlådan sent på dagen den 26 juni.
Då detta är en torsdag och räkningen skall vara betald på måndag, har jag bara TVÅ (!) bankdagar på mig att betala!
Då jag betalar mina räkningar på det gammla hederliga viset, bankgiro, står det ganska klart att den räkningen inte hade blivit betald i tid.
Men nu är det så att Unionen konstant har skickat räkningen försent i 6 månaders tid, så jag har fått skriva egna inbetalningskort,vilket känns som ett stort slöseri med papper, för allt som unionen skickar försent och till ingen nytta.
Av flera anledningar så vill jag inte ha Autogiro eller internet betalning, så det vore bra om jag kunde få min räkning i brevlådan senast den 15 varje månad, eller också skickar ni 12 inbetalningskort den 1 januari, så kan jag hålla rätt på dagarna så slipper ni det helt, eftersom det verkar vara alldeles för svårt. Har själv jobbat på flera kontor, och samtliga har som policy att kunden skall ha minst tio dagar på sig att betala in räkningen. Unionen behöver skärpa sig rejält. Det verkar ju himla korkat att tappa medlemmar för att man inte kan förse dem med sina räkningar i rimlig tid.
 
Mvh Carin Ahnell, Visby

 

Svar från medlemsregistret:

Jag vill inleda mitt svar till dig med att be om ursäkt för den olyckliga incident som du och flera andra medlemmar har drabbats av i samband med att juni månads avisering blev försent utskickad.

Enligt ordinarie rutin skapar vi vår avisering i vårt medlemsregister omkring den 10:e varje månad för att i sin tur skicka aviseringsfiler för tryck.

Efter att avierna har tryckts, drygt 110 000 /månad, skickas dem till Posten för vidare distribution till medlemmarna i intervall dagarna 16:e till 20:e varje månad, d v s sista dag som avierna kan komma att landa i brevlådan ska vara den 20:e.

Olyckligtvis så har rutinen brustit under juni månad och avierna kom inte iväg till Posten i tid och därav är det flera medlemmar som fått sina avier försent till sin brevlåda.

Information om detta har inte kunnat bifogas med avierna då de redan var trycka i samband med att det gick snett med rutinen.

Vad vi kunnat göra är att informera via vår hemsida på förstasidan om att avierna varit sena och hur man kan betala in utan att ha fått avin ännu.

Har man ringt eller skickat e-post till oss och efterfrågat avierna har man givetvis fått samma information d v s att det går bra att betala in till vårt plusgirokonto 82 07 03-7 alt. Bankgirokonto 322-8756, som OCR kan man uppge sitt personnummer (10 siffror utan bindestreck) och betala in antingen via en blank avi eller om man har tillgång till Internetbank.

Givetvis tar vi hänsyn till denna situation då vi går igenom inbetalningarna för juni och ingen riskerar att bli avregistrerad p g a eventuellt försent inbetalda avgifter eller liknande som har med bara denna månadens brist från förbundets sida att göra.

Åtgärder har vidtagits för att kvalitetssäkra rutinen så att våra krav om att Posten måste få avierna i tid är väl förankrade hos alla inblandade parter så att du som medlem får avierna i tid framöver och helt enligt vår ambition!

/Mikael Strömstedt, Sektionschef Unionens Medlemsregister

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson

Insändare

Mer bonus till folket!

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går dåligt och med stora förluster. Gör de likadant med chefernas bonusar?
Publicerad 11 augusti 2016, kl 11:51

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går så dåligt och med stora förluster.

Samtliga fackföreningar har godkänt att alla chefer ska få bonus då de är viktiga i det kommande arbetet för att få företaget på fötter igen.

Om Vattenfall fortsätter att blöda, kommer man då att återkräva bonuspengarna av cheferna?

//Tja vadå

 

Insändare

Fackföreningsrörelsen arbetarnas röst

Känslan av främlingskap sprider sig i det svenska folkhemmet i takt med den tilltagande centraliseringen på snart sagt alla områden. Kraven på effektivitet och produktivitet i utnyttjandet av de offentliga resurserna i spåren på den ekonomisering som pågått sedan 1990-talet har resulterat i fusioner och sammanslagningar och lett till att allt färre av medborgarna känner sig delaktiga i de beslut som påverkar vardagen.
Publicerad 16 mars 2016, kl 13:22

Känslan av främlingskap sprider sig i det svenska folkhemmet i takt med den tilltagande centraliseringen på snart sagt alla områden. Kraven på effektivitet och produktivitet i utnyttjandet av de offentliga resurserna i spåren på den ekonomisering som pågått sedan 1990-talet har resulterat i fusioner och sammanslagningar och lett till att allt färre av medborgarna känner sig delaktiga i de beslut som påverkar vardagen. Bolagisering och resultatenheter inom den offentliga sfären liksom alltför långtgående privatiseringar av den gemensamma sektorn försvårar insyn nu när besluten fattas i stängda styrelserum.

 I ställningskriget mellan vänster och höger, i de svenska samhället, har de nyliberala strömningarna haft alltför stor påverkan. Istället för att utgå ifrån medborgarnas behov utgår man uteslutande från att verksamheterna måste rymmas inom budgetramar som i regel är alltför snäva. Istället för att utgå från medborgarnas behov tvingas invånarna acceptera undermåliga trygghetssystem. Istället för att med hänsyn till det faktiska behovet ordna finansiering för vår gemensamma välfärd reducerar vi välfärdsamhället och accepterar att den svenska modellen krackelerar.

Det  är viktigt att fackföreningsrörelsen åter blir arbetarnas röst på den allt hänsynslösare arbetsmarknaden. Den lokala tillgängligheten måste ökas så att känslan av främlingskap bryts och så att medlemmarna åter kan känna sig delaktiga i kampen för bättre villkor på den egna arbetsplatsen. De folkrörelseägda företagen och verksamheterna måste återta sin roll i samhället. En återuppbyggnad och nystart för konsumentkooperationen med kunden i centrum kanske vore på sin plats. Kooperation måste åter bli en prisdämpande kraft, ett reellt alternativ till de privatägda företagen och som ett behövligt komplement till den politiska demokratin.

Kari Parman