Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Universitetsutbildning är ingen garanti till jobb vilket det var förr!

Men studieskulderna ska ändå betalas...
Publicerad 27 maj 2015, kl 12:44

I Spanien arbetar universitetsutbildade på restauranger som servitörer. I Vitryssland vill man placera arbetslösa i fängelse. I Sverige placerar man de som inte är tillräckligt sjuka i det stigmatiserande Fas3 utan rätt till semester och andra förmåner de som har anställning. FAS3 är så vidrigt så att man har lust att lämna systemet för gott, det är inte värt 5000 - 10000 kr i månaden, det är inget liv, det är ett långsamt självmord. Synd att inte Ylva arbetsmarknadsministern och mångmiljonären, "inte vill att någon ska hamna i kläm"-ministern med Stefan i spetsen inser det akuta problemet. Ska över 30 tusen människor behöva plågas i 4 år till!?
//Ylva

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson