Arbetslinjen har botat alla sjukdomar, aldrig har vi haft ett friskare eller lyckligare arbetarfolk på arbetsförmedlingen står rullstolar med människor som ska ut i arbetslivet alla blir friskare av att arbeta. Men varför blunda för de många vilsna och trasiga ungdomar som aldrig har fått en chans till annat än gratispraktik? Hur blundar man för hemlösheten och nyfattigdomen? Insamlingar till fattiga människor i övriga världen visas upp utan att se vårt arma Sveriges alla fattiga? Varför blundar man för sjukdomarna som varar på långtid, och för pensionärerna som sopas under salongsmattorna i väntan på långvården? Varför har agendan att blunda för ensamheten och utanförskapet? Varför blundar man för alla som har bidragit så gott det går till den gemensamma välfärden med eller utan lön under hela livet men som nu har hamnat utanför. I Sverige finns i dag över 500 000 fattigpensionärer som lever under existensminimum. Alla våra folkvalda riksdagsmän blundar för dessa sanningar.
//Kjell Ek
