Deras motargument är att vi har ett representativt system varför riksdagen under mandatperioden har rätt att fatta vilka beslut som helst. Detta är inte sant, såväl vad gäller praxis sedan det demokratiska genombrottet, som med hänsyn till skrivningen i grundlagen och förarbetena till denna.
Praxis har fram till 1980-talet varit att alla viktiga frågor ska förankras i val eller i folkomröstning. Ja, det hände till och med att viktiga frågor som kom upp under mandatperioden senarelades för att folket skulle få säga sitt. För den som studerar förarbetena till grundlagen råder inte minsta tvivel om att dagens politiker bryter så väl mot grundlagens anda som bokstav. Med hänsyn till de stora och viktiga beslut som i dag fattas utan hörande av folket är påståendet att demokratin är under avveckling inga överord. Ett accepterande av politikernas tolkning av det representativa systemet skulle innebära att medborgarna lämnar över sin röst in blanco (fullmakt att handla efter gottfinnande). Det säger väl sig självt att detta har inte varit grundlagsförfattarnas mening.
Riksdagen och regeringars agerande sedan EU-inträdet är ett brott mot grundlagen och därför också mot demokratin. Politikernas löften till folket har allt mer fått karaktären av svek och löftesbrott. Merparten av de ”löften” som gavs till medborgarna i samband med EU-inträdet har i flertalet fall svikits. Att avsikten redan från början var att vilseföra folket för att få ett ja vid folkomröstningen är ställt utom allt tvivel. Lögnerna om vår alkoholpolitik, kollektivavtalen, allians- och neutralitetspolitiken, försvaret, stridande insatsstyrkor, Lissabonfördraget är bara några få av de frågor som om man följt grundlagen skulle prövats i val eller folkomröstning. Avskaffandet av bland annat alkoholpolitiken fick sådana konsekvenser att man med fog kan påstå att politikerna äventyrat folkhälsan. Sveken rörande kollektivavtalen och andra arbetsrättsliga frågor är så grova att arbetare, löntagare och fackföreningar om rättigheterna inte snarast återgår, bör bryta mot de beslut som fattas i EU.
På senare tid har det mer och mer framgått att likriktningen inom unionen gått för långt. På det ekonomiska planet har vi sett de katastrofala följderna av stabilitetspakten och gemensam valuta och ränta. För ca femton år sedan påstod EU-kommissionen att EU skulle bli världens ledande ekonomi. Vi har facit nu. I stället är EU i dag troligen den svagaste ekonomin bland världens större ekonomier.
Vi medborgare hade förhoppningen att inte minst de svenska politikerna skulle nyktra till efter allt vad som hänt i EU. Men inte. Visst får vi gå och rösta vart fjärde år, men det är också allt. Något inflytande på den politik som en tillträdande regering avser att föra har vi inte. Skillnaden mellan t ex Sverige och Schweiz är ju enorm.
Skall vi inte gå mot en total diktatur så måste för det första alla viktiga frågor föreläggas folket i val. Men detta räcker inte. Varje intressegrupp som kan samla 100 tusen namnunderskrifter måste kunna begära beslutande folkomröstning. Mandatperioden bör kortas till 3 år och möjligheten att starta partier måste underlättas och inte som nu i stället försvåras.
I dag måste man ställa frågan. Skall jag rösta eller röstskolka? Om jag röstar fortsätter det som förut. Om endast 49 procent av folket röstar måste rimligtvis politikerna inse att något är galet och kanske besinna sig och återinföra en verklig demokrati!
Olle Ljungbeck
