Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Småföretagarnas a-kassa bättre än Unionens

Jag har i många år drivit eget företag. När jag blev anställd ansökte jag om medlemskap i Unionens förbund och a-kassa. Efter 5 års anställning skall jag nu starta eget igen.
Jag ringde upp Unionen och förklarade läget, att jag inte kunde vara medlem längre eftersom jag inte har en anställning utan räknas som företagare.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Döm om min förvåning när jag får svaret att jag har 2 månaders uppsägningstid från mitt medlemskap i Unionen. Jag kan alltså inte vara medlem, eftersom jag är företagare och inte anställd men jag skall ändå betala medlemsavgift i två månader. Ett medlemskap som jag naturligtvis inte har någon nytta av.

Enda möjligheten var, enligt Unionen, att jag skulle inträda i Unionens a-kassa/förbund för egna företagare. Då skulle jag slippa betala för en tjänst i två månader som jag ändå inte kan nyttja.

Till saken hör att Unionens a-kasseavgift och förbundsavgift är mer än dubbelt så hög som t ex Småföretagarnas.

Jag förstår att fackförbunden har det svårt med alla utträden som har varit. Men kan man inte behålla sina medlemmar  samt få nya medlemmar på annat sätt än genom tvång så måste man nog ta tag i saker och ting och fråga sig vad man gör för fel. Jag hade i stället velat höra om Unionens alla fördelar gentemot Småföretagarnas, på vilket sätt de kunde hjälpa mig och vilka förmåner jag kan få genom att fortsätta vara medlem i Unionen.

Jag har fått hjälp av Unionen vid en svår situation på en tidigare arbetsplats. De fanns där när jag behövde dem och jag hade aldrig klarat det utan deras hjälp. Dessvärre måste jag nu  säga att jag känner en stor besvikelse och vanmakt över deras sätt att påtvinga mig ett medlemskap under två månader som  jag inte har någon nytta av.

Jag har känt lojalitet mot mitt fackförbund och hade mycket väl kunnat tänka mig att stanna kvar som företagare trots den avsevärda skillnaden i avgift jämfört med Småföretagarna.

Det bemötande jag fick av den näbbiga handläggaren fick mig definitivt att ändra åsikt. Jag kör på Småföretagarna och kommer att betala in Unionens hundralappar under två månader. Tack så mycket Unionen - mig ser ni aldrig som medlem igen!!
PK

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson