Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Sår i den solidariska svenska folksjälen efter Alliansens år

Grattis Sverige och röd-gröna till valframgången! Nu är det dags att vakna! Nu är det dags för action!
Publicerad 3 oktober 2014, kl 08:15

Drygt 2 miljarder kronor går årligen rakt ner i FAS3-anordnares fickor, en del är förvisso seriösa hjälporganisationer får vi hoppas. Arbetsförmedlingen har 12000 anställda som håller på med en massa onödig administration istället för att hjälpa folk till arbete, det kostar också! Sjuka och utförsäkrade bollas runt i de byråkratiska systemen istället för att få rehabilitering - höga onödiga kostnader och mänskligt lidande i storformat!

Alliansens ingrepp i socialförsäkringen och privata arbetsförmedlaraktörer har floppat rejält och orsakat stora sår i den solidariska svenska folksjälen. Det borde inte vara så svårt att omgående fixa detta även om det blir ett lapptäcke inledningsvis, någon form av första-hjälpen-åtgärder!

(37000 arbetslösa är i Fas3, anordnare får ca 5000 per individ och månad 37000*5000*12 = 2.2 miljarder kronor. De pengarna hade kunnat användas på bättre sätt, de FAS3-drabbade hade kunnat ges valfrihet, få gå på utbilningar, kunskapslyft istället för "passiv aktivitet")
//Bosse

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson