Mycket av det Rozental säger stämmer in på självförtroende, t.ex. att det är situationsspecifikt, att man kan uppleva sig som duktig på arbetsplatsen men sämre som förälder. Det han säger har dock ingenting med självkänsla att göra. Självkänslan kan däremot säga att man behöver prestera mycket för att ha ett värde som person, vilket är tydligt hos många i dagens prestationsinriktade samhälle. Dessutom kan man ha ett lysande självförtroende (man vet att man är duktig på det man gör), men samtidigt ha en låg självkänsla (man tror att man alltid måste vara duktig för att ha ett värde).
En sak i artikeln stämmer, nämligen att man inte kan förvänta sig att förändra sitt liv med hjälp av självhjälpsböcker. Däremot kan man förbättra sin självkänsla genom att öka sin självkännedom, något man t.ex. kan göra i olika former av terapi. Eller något så enkelt som att ta sig tid till reflektion och samtal människor emellan.
Det är tydligt att Alexander Rozental är en anhängare av den idag så populära trenden med KBT, terapi i form av mirakelkur som sägs ta bort dina problem under loppet av några veckor. KBT funkar nog fint på olika former av fobier och rent av enklare depressioner, men går bet på mer djupgående saker som självkänsla. Man jobbar med symptomen men struntar helt i orsakerna, som att laga en spricka i husgrunden med lite spackel och målarfärg. Men det är väl symptomatiskt att Rozental inte kan ta in och förstå ett begrepp som inte går att komma åt under en tioveckorskur där man jobbar med "att lära sig att bemästra konkreta situationer". Självförtroende är ett högst konkret begrepp och något man kan både förstå och förbättra med KBT. Självkänsla däremot, liksom mycket av det mänskliga psyket, är långt ifrån konkret och något som kräver tid och hårt arbete att förstå och förändra. Synd bara att de stackars psykologstudenterna inte får lära sig skillnaden.
//Martin (en som arbetar med sin självkänsla)