Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Mitt brott: osynlig funktionshinder; sensorisk hyperreaktivitet

I flera år har jag försökt få förståelse hos medarbetare, försökt få dem att skaffa kunskap för att förstå. Ingen ville, jag skälldes ut för att jag är "dum i huve" och att jag "låtsas".
Publicerad 20 maj 2014, kl 10:38

Med åren har det blivit värre, nu har jag även fått icke allergisk astma med livslång kortisonbehandling som följd. För att skona mina lungor och få andas någorlunda "ren" luft har jag isolerat mig på mitt tjänsterum med öppet fönster året runt. Jag vet att det påverkar stämningen på arbetsplatsen men det är det enda sättet för mig att uthärda de 9 timmarna i dålig arbetsmiljö.

Trots att jag har lämnat in läkarintyg som intygar att jag lider av astma och sensorisk hyperreaktivitet har ingen av medarbetarna ändrat sitt beteende när det gäller starkt doftande hygienartiklar eller sitt syn på mig. Jag sitter ensam på mitt rum och arbetar på alla fikaraster och många lunchrast!

Är ofta mycket ledsen. Nu har äntligen min chef bestämt att han tillkallar facket och läkare - de vill så gärna bli av med mig. Jag vill inte heller vara större delen av mitt vakna liv bland ovänner. Jag har inte valt mina sjukdomar jag har drabbats av dem eftersom min kropp inte tålde den överexponeringen för kemikalier.
//Ensam är svag