Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Milersättning räcker nästan aldrig

Rörande frågan om egen bil i tjänsten på sid 70 i nummer 1/14 gäller att man aldrig kan täcka hela kostnaden med milersättning – och att förmånsbil alltid är billigare.
Åsa Frisk Publicerad 29 januari 2014, kl 11:22

En bils kostnad är inte bara bränsle- eller ens driftskostnaderna utan summan av alla fasta och rörliga kostnader: kapitalkostnad, värdeminskning, skatt, försäkring, bränsle, service, underhåll och reparationer.

En ny bil i prisklass 250.000 kronor kostar enligt Motormännen 50-55 kronor per mil över tre år med 1.500 mil per år. På marginalen kostar den 35-40 kronor per mil.

Skattefri ersättning är 18:50. För att efter skatt få resterande 16:50-21:50 krävs med 50 procent marginalskatt 23 kronor. Man måste alltså få minst 52-62 kronor milersättning för att täcka sin totala kostnad. Det får ingen.

Bättre begagnad kostar bilen totalt ca 45 kronor per mil och på marginalen ca 30 kr per mil. Det är 11:50 mer än den skattefria ersättningen. Fullt kostnadstäckande ersättning med 50 procent marginalskatt blir minst 42 kronor. Det får man knappast heller!

//Tege Tornvall

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson