Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Medeltida kvinnoförakt

Läste med stor förvåning och stigande ilska Kollegas artikel "Vägrade skaka hand..." i nummer 5 2013.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad 5 augusti 2013, kl 10:24

Man kan knappt tro sina ögon när man läser denna artikel. Tydligen är det så att Unionens chefsjurist anser sig nöjd med att ha pungslagit VVVV på SEK 30000 i skadestånd till en man som vägrade ta kvinnor i hand på sin praktikplats för då måste han minsann gå och tvätta händerna efteråt.

Det är ju helt enastående att Unionen tar sig an ett fall som detta. Värsta kvinnoförakt jag skådat på mycket länge. Det är som att tvinga jämställdhetsläget 1000 år tillbaka i tiden. Hade väl varit bättre att företräda kvinnan som blev utsatt för förnedringen.

Gratulerar, snyggt jobbat. NEEEJJJJ allvarligt talat efter att ha läst detta skäms jag över att vara medlem. Vad är nästa mål våra medlemsavgifter skall användas till? Vad sägs om att tvinga kvinnor att arbeta hemifrån så slipper ju denna man och andra med samma åsikter se kvinnor ute i arbetslivet helt och hållet. Det kanske bara är en tidsfråga.

I religionens namn kan man tydligen driva igenom vad som helst. Grattis Unionen till att ha varit en nyttig idiot.

Det känns inte stimulerande att vara medlem i ett förbund som står upp till försvar av medeltida samhällssyner i religiös förklädnad istället för att försvara jämställdheten.
//Arg medlem

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson