Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Krävs urskiljning!

Efter att ha sett film från biljettkontrollanternas framfart och övergrepp mot en busschaufför i tjänst, på väg till ett bussgarage i Göteborg, har jag även sett TV3´s "Insider" samt även "Spårvagns kontrollanter hotar GPs reporter".
Publicerad 5 juni 2015, kl 08:23

Dessa övergrepp tillsammans med alla andra kontroller i vårt samhälle kanske främst på våra arbetsplatser, har väl ändå passerat gränsen för anständighet? Lagen säger i klartext att man får gripa någon som kan ha gjort sig skyldig till brott som ger fängelse. Att exempelvis ha tappat sin biljett är inte ens ett brott enligt lagens mening.

Min bestämda uppfattning är att vi har passerat gränsen för anständighet med råge. Självklart finns det människor som stjäl, använder förbjudna preparat eller på annat sätt bryter mot regler och policy i samhället och på våra arbetsplatser. Men här krävs urskiljning! Att människor skall anses betrodda tills motsatsen bevisas, det är grundläggande och självklart i en demokrati. Vad tusan är det som håller på att hända? Skall de som säger sig företräda rättvisan verkligen bete sig som gangsters? Skall allmänheten verkligen utsättas för sådant här?

//Ytbildare

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson