Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Klimathotet är en lögn

Började läsa artikeln om Johan Rockström. Skandal i högsta grad! Han försöker tuta i svenska folket en massa smörja som det inte finns belägg för. Det är inget fel på klimatet. Det är en naturlig cykel som alltid har gått i vågor och det beror inte på oss människor och hur vi lever.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Varför de inte lyckades bättre i Köpenhamn beror på att alla andra länder förutom Sverige har genomskådat miljökämparna. Allt gäller deras egen ekonomiska vinning och de har naturligtvis sett hur lätt det är att påverka alla blåögda svenskar.

Dessutom tror massmedia att de kommer med bra nyheter när det gäller klimatet. Vi är inte intresserade, vi blir bara upprörda. Det finns fortfarande människor som inte går på vad som helst. En vacker dag går det upp ett ljus för dem också.

Jag hade själv en tanke en gång i tiden att spela med miljödårarnas paradis bara för att tjäna storkovan. Men tog bort tanken omedelbart för jag vill inte sjunka så lågt. Något som ändå är skönt att höra är att många som en gång i tiden gick på allt svammel om klimatet och koldioxiden har tagit sitt förnuft tillbaka när de hör hur tokigt det har blivit. Det finns professorer som ifrågasätter FN:s rapport om den globala uppvärmningen.

//Annica

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson