Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Jobba fast du är sjuk

Fick mitt beslut att jag har beviljats arbetslöshetsersättning från min a-kassa i dag (unionen). Där står att min normala arbetstid är 37 tim och att min dagpenning var fastställd till 656 kr om dagen. Mycket konstigt tänkte jag för min månadslön var 19500 och då borde min dagsersättning vara 680 kr om dagen. Det kan man räkna ut på Unionens hemsida.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Läser vidare och ser att min fastställda normalarbetstid och normalinkomst är lägre än vad som anges på arbetsgivarintyget, för att jag har haft en viss frånvaro.

Ringer genast upp a-kassan och begär en förklaring till dagsersättning och viss frånvaro. Får till svar att de räknar 1 år tillbaka i tiden och jag hade haft en frånvaro i maj-07 3 dagar, då hade jag maginfluensa, jan-08 4 dagar, då hade jag bihåleinflammation och 39 graders feber, feb -08 2 dagar, då hade jag magsjuka. Alltså hade jag varit borta 9 dagar på 1 år och på grund av detta så minskades min arbetstid till 37 tim i v, fast den var 40 och mer därtill, dagsersättningen minskade till 656 istället för 680. Det blir i alla fall 400 kr på en månad. Kanske inte mycket pengar att tala om, men är man arbetslös så blir det en hel del.

Det är ju tur att man inte har varit sjuk 5 dagar varje månad, då hade man inte fått just någonting i dagsersättning. Man kan faktiskt inte rå för att man blir sjuk.

Naturligtvis har jag överklagat beslutet och pratat med a-kassan ett flertal gånger. De tycker också att det är en konstig lag, att ersättningen ska räknas på den faktiskt arbetade tiden och inte på vad man har haft för inkomst. Jag hade inte hört talas om den här lagen tidigare. Jag tror inte att så många känner till den heller, inte min arbetsförmedlare i alla fall, han hade aldrig hört talas om det.

Det arbete som jag hade var ett långtidsvikariat. Men med facit i hand så ska man gå och jobba även om man är så dålig så att man inte kan komma ur sängen.

Eva-Lena Asp

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson