Efter runt 30 års medlemsskap och full arbetstid hade jag den osmaken att bli helt sjukskriven 4 månader och sen deltidssjukskriven successivt upp till full tid igen. Kort efter detta blir jag uppsagd på arbetet.
 
När Unionen ska fastställa min ersättning så drar man först ner min inkomst (pga min deltidssjukskrivning, det hade varit bättre om jag varit heltidssjukskriven hela tiden för det får man räkna bort.) sen drar man OCKSÅ ner på timmarna. Man beräknar min "normalarbetstid" till 35 tim/v, inte 40 som jag haft i alla dessa år. Dubbel nedräkning.
 
Jag ansöker om den förträffliga och trygga obligatoriska inkomstförsäkringen jag obligatoriskt betalat in till - men får avslag pga att man dragit ner ersättning och "normalarbetstid".
 
Efter några månader lyckas jag, i dessa tider och bland ALLA dessa sökande, få en provanställning. Tjänsten är bara på 75% men ett andrum. På Af och Unionen sa man att jag får stämpla upp under tiden jag går på provanställning. Det förvånade mig. Här måste man ha missat nåt. Men det visade sig att det kunde jag också glömma. Min "normalarbetstid" sägs vara 35 tim och jag jobbar nu 30 tim så det skulle blivit ersättning för 5 tim/v....MEN då har man en regel att inte betala ut mindre än för 6 tim/v. Jag jobbar således 1 tim för mycket i veckan för att få min ersättning som skulle varit ca 2.500:-/mån!! NU känner jag för att fastställa en alldeles egen regel; jag avslutar mitt medlemsskap, i alla fall till förbundet.
 
Allt detta för att jag var deltidssjukskriven under min rehabilitering tillbaka till full arbetstid.
 
En fundering jag kanske kan få svar på: varför ska man straffas med karensdagar när man blivit uppsagd? 
Ensamstående med mager kassa