Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Härskarteknik ny arbetslivskultur?

När jag läste Susanna Lundells 'Härskarteknik suger fett!' kändes det omedelbart att hon har träffat huvudet på spiken.Tänk att en så ung person kan vara så klok och så insiktsfull!
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad 18 mars 2013, kl 09:44

Det borde jag skriva och berömma henne och tidningen för. Så var min tanke men det bara stannade vid det. Först nu, när jag just har läst det nya numret av Kollega, kommer jag mig för att skriva några rader.

Jag ser ju att det är många med mig som känner igen tillvägagångssätt och situationer och de egna känslorna av något konstigt som händer omkring en av overklighet.

Dessvärre förefaller det som kallas härskarteknik ha etablerat sig väl i arbetslivet idag, tyvärr påfallande ofta hos unga och medelålders människor.

Jag uppfattar att det är så utbrett att det kan kallas en ny arbetslivskultur, en kultur som ingen mår gott av och som inte har ett dyft med ärlighet och rent spel, social eller annan kompetens och demokrati att göra.

Grattis Susanna Lundell och Kollega för att ha tagit tag i ämnet! Här behövs stortag för att stävja utvecklingen av en mycket ful kultur. 
//KOMPETENT OCH KRÄNKT

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson