Logo
Sök
Insändare

Har A-kassorna inget som helst ansvar?

Har riksdagsledamöterna inte fattat sina uppgifter? Massor av arbetslösa får inte ut sina arbetslöshetsersättningar i sådan tid att de kan sköta sin ekonomi utan att få anmälningar om inkasso. Vad är det för ett land vi lever i när myndigheter kan handla så totalt oansvarigt?
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Vad för slags regelverk styr deras verksamhet? Att fackföreningarna (LO, TCO mfl) kan sitta totalt handlingsförlamade utan att göra något är oförklarligt. Varför vara facklig medlem med sådan facklig ledning? 

Var finns riksdagsledamöterna? Är det ingen av dem som har så mycket ork eller vilja att de gör något? Och dessa vill ha ett fortsatt mandat. Som försäkrings- och A-kassa sköts är Sverige i dag sämre än en bananrepublik när det gäller att se till att myndigheterna sköter sina uppgifter mot medborgarna.

Nu vill jag omedelbart ha svar av de riksdagsledamöter som läser det här. Vad tänker ni göra? Det är inte nog med att den arbetslöse och sjuke går i ständig ångest över sin sjukdom eller arbetslöshet, utan dessutom skall utsättas för psykisk tortyr av myndigheterna! Vad skall vi med riksdagsmän som bara vilar sig på soffan och saknar totalt vilja att göra det de är valda för. Det enda dessa slöa riksdagsledamöter verkar intressera sig för är sådant som ligger utanför Sverige. Själv har de garanterat sig själva goda löner, pension och väl tilltagna avgångsvederlag. Svenska folket har inte behov av riksdagsledamöter som bara rullar tummarna. 
Olle Ljungbeck

Insändarredaktör Åsa Frisk

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson

Läs även