Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Gör mobbning straffbart

Tack för mycket bra artiklar om mobbning i nummer 1 av tidningen Kollega.
Det är på tiden att det lagstiftas mot detta på våra arbetsplatser, i skolor och i alla andra sociala sammanhang.
Linda Svensson Publicerad 21 februari 2011, kl 09:16

Det måste bli ett slut på mobbningen som kostar staten miljarder i sjukskrivningskostnader och individer stort lidande. 

I Frankrike, som framgår av artikeln, anses trakasserier på jobbet som våldsbrott och straffas med fängelse.

I Sverige går hittills däremot den gärningsman som driver någon till självmord fri.

Omkring 1990 uppskattade den välmeriterade svenske forskaren Hans Leyman antalet som tog livet av sig på grund av mobbning i landet till 100-300 personer. Någon färskare siffra finns inte men med tanke på det allt hårdare klimatet på arbetsmarknaden så ligger antalet numera förmodligen i det övre intervallet.

Någon statlig forskning på detta område är det inte tal om efter regeringens nedläggning av Arbetsmiljöinstitutet.  

Den viktigaste artikeln i Kollega nr 1 är den om Föreningen Organisation mot Mobbning. Deras lagförslag innebär bland annat:

  • Ett explicit förbud mot kränkande särbehandling med straffsanktioner införs i brottsbalken.
  • En särskild rotel för arbetsmiljöbrott, kränkning och diskriminering vid polismyndigheten i varje län.
  • Alla uppsägningar och avskedanden i arbetslivet prövas i denna instans
  • Anmälningsplikt införs vad avser mobbning och kränkning i skola och arbetsliv

I och med Organisation Mot Mobbnings utmärkta förslag så är tankearbetet  i mycket klart. Det återstår således att utforma den juridiska texten och att riksdagen fattar beslutet. Underlåtenhet att göra detta är en acceptans av fortsatta mentala våldtäkter.

Besparingarna på sjukskrivningskostnader i den statliga budgeten kommer att uppgå till miljardbelopp när mobbare får klart för sig att mobbning är straffbart.

Alla som sätter sig in i frågan inser att lagen måste förändras och förtydligas. Arbetsmiljöverket måste få utökade befogenheter och domstolarna bättre möjligheter att beivra mobbningsbrott.

Vid ett tv-sänt seminarium med politiker och experter på mobbning nyligen så framgick att regeringen om än i sak är välmenande  så är man för närvarande inte intresserad av att skärpa lagstiftningen. Man kan undra varför? Mobbning på arbetsplatser kostar ju företag och samhälle stora belopp årligen. Inte minst viktigt är den enskilde individens lidande.

Husbondeagan avskaffades ju redan på 1800-talet. Nog skulle arbetslivet kunna fungera utan olaglig mobbning.

Vissa av dem som mobbar sina arbetskamrater kanske skulle bli besvikna. De inser inte att de själva förr eller senare står i tur att drabbas. Tänk efter, hur många av dina arbetskamrater eller chefer fick sluta med flaggan i topp under de senaste 5 till 10 åren?   

Förhoppningsvis så utvecklas vår kultur vidare. Då kommer man i framtiden att förvånas över att man så sent som år 2011 kunde tillåta mobbning i den utsträckning som sker. Nu finns möjlighet till en nyordning med en ny lagstiftning.

//Fritt från mobbning

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson